Aftonbladet – 13 februari 1867, sida 3

IFörtroliga bref till farbror Wille. avvene rup i Skåne Febr. 1867. -Käraste farbror! Tack för ditt trofasta och muntra bref! Det träffade mig just i Lund, der jag verkligen började att vantrifvag, Jag tyckte mig nästan höra din egen röst tilltala mig på den hederliga, stockholveskt-sörmländska dialekten, som jag tycker så mycket om, Du bör ej undra på detta, ty man börjar verkligen att längta etter riktigt klangtull svenska, när man en tid har vistats i Skåne. Men det var icke blott din röst, dina ord, utan också det gamla, vänfasta hjertat, som kom mig till mötes, Derför lyder jag ock genast din uppmaning att berätta dig mina äfventyr, att förtro digx mina känslor och mina åsigter om både e tt och annat. gESedan jag fätt mma ang elägenheter i Lund någorlunda ordnade, reste , sg öfver till Kjöbenhavn på ett par dagar, a 218 för omvex lings skull, dels för att träffa ga ala bekanta. Jag kan helsa från våra vänner Oernere. Det gör godt att se huru krya de äro, fastän horisonten på intet sätt kan k allas ljus. Må ingen tro att Danmarks folk har glömt sina bröder i Slesvig. Horisonten är för ögonblicket mörk för Danmark. Väl är Tyskland ens vår fiende, men denna är ej den enda, kan: ske ej heller den farligaste. Danskarne : sjelfva torde ej ännu fullt inse huru hotande ej blott för Skandinavien utan äfven för Daumark i sjelfva verket det inflytande är-, som Byss land söker att förvärfvai Kjöb enhavn. .e vore bedröfligt, om tyska gar risonstrupper alltid skulle trampa gräset på de dehika grafvarna i Slesvig; men föga bättre vore det, om de inflytelserikaste pla! !serna i Kiöbenhavn småningom skulle besiittas af män hvilka känna sig oängligt hedrade af att barn Iya friner på sitt bröst. ? Men det finnes äfven em tredje ornständighet, som kan blitva farligare Kn Fv N förra, ja än alla yttre fiender. Vi mena