derölver att sådant, som strider mot landets grundlagar, icke må i ståndet under öfverläggning komma, äfvensom att afsluta plenum. Landtmarskalk eller talman må likväl ej taga del i öfverläggning eller omröstning, och ej heller föreslå annat än det, som erfordras till verkställighet af grundlagarne, äfvensom afständernas eller ståndens särskilda beslut och af de för landtdagsärendenas behandling af ständen anI tagna ordningar och stadgar. : tåndens öfverläggningar äro offentliga, utom 1i de särskilda fall, då något stånd för tillfället annorlunda besluter. i adeln till plenum anslåg dagen före sammanträdet. S47. Vid plenum eger hvarje stånds ledamot rätt att till protokollet fritt tala och yttra sig i jalla frågor, som der handläggas, och om lagligI heten af allt, som inom ständet tilldrager sig. ;l En hvar yttrar sig, stående, från sin plats, iden J ordning han dertill anmält sig och uppropad Åblifver; och må ej någon vara berättigad att tala utom protokollet. Ingen tillåte sig förolämpande, spefulla eller ; eljest opassande uttryck om fstyrelsen eller enskilde personer. Sker det, må ordet kunna ho nom af landtmarskalken eller talmannen be: tagas, och pröfve sedan ståndet huruvida han af landtmarskalken eller talmannen bör erhålla I föreställning och varning, eller om saken bör till domstols behandlivg öfverlemnas eller ock få förfalla. 48, Stånden kunna på ett rum samman träda till gemensam öfverläggning rörande allI män, vid landtdagen under handläggning varande fråga, likväl utan rättighet att der besluta; och föres dervid ordet af landtmarskalken eller, om han är hindrad, af den närvarande talman, som enligt den i 1 mellan stånden iakttagna ordI ning är dertill närmast. Önskar ett stånd sådant fammanträde, varde de öfriga stånden derom och om föremålet för öfverläggningen underrättade. Biträder något annat stånd denna önskan, skall sammanträde af alla stånden ega rum. Landtmarskalken och talmännen öfverenskomma om tid och ställe för sammanträdet, och kallelse till forsamma utfärdas af landtmarskalken dagen örut. Senatens ordförande och ledamöter ega tillträde till ståndens gemensamma sammankomster, med rättighet att. deltaga i de öfverläggningar, som vid desamma förehafvas; och bör senatens ordförande genom landtmarskalken erhålla underrättelse om tid och ställe för nämnde sammankomster, äfvensom om de ärender, som dervid komma att behandlas. I ärende, som handlagts vid gemensamt sammanträde, skall, såsnart öfverläggningen förklarats slutad, hvart stånd å sitt rum fatta beslut; utan att vidare dfverläggning i ämnet må ifrågakomma. 49. 1 mål, som rörer någon ståndsmedlem personligen, må han väl öfverläggningen, men ej beslutets fattande öfvervara. 50. Ej må annan än den som tillhör evangelisklutherska trosbekännelsen deltaga i granskTH FM ning af förslag som vid landtdag framställas rörande kyrkolag för lutherska församlingarne i lan. det eller deras kyrkliga förhållanden i öfrigt. 51. De kejsaren och storfurstens skrifvelser och propositioner, som Hl redan vid tiden för; landtdagens öppnande blifvit stånden meddelade, tillställas dem genom en ledamot i landets senat. 52. Petition i ämne, som tillhör allmänt utskotts behandling, bör af landtdagsman framställas i det stånd han tillhör, inom fjorton dagar efter landtdagens öppnande. Sedermera må sådan fråga icke kunna väckas, så framt den ej omedelbärligen föranledes af ett inom något stånd redan fattadt beslut eller annan under landtdagen inträffad händelse. Har landtdagsman för afsigt att framställa någon petitition, bör han derom förut underrätta ; ordföranden i ståndet; hvarutom alla petitioner skola, innan de föredragas, skriftligen uppsatte till ståndets sekreterare aflemnas. Ej må i en rift flera ärender af olika beskaffenhet sammanras. 53. Kejsaren och storfurstens propositioner må icke till slutlig åtgärd företagas innan utskott deröfver afgifvit yttrande. Har petitionen rörande allmän fråga inom något stånd blifvit föreslagen, kan ståndet jemväl, om det så för godt finner, hänvisa frågan till behandling af allmänt utskott. 54. När propositionen första gången i något stånd förekommer, skall den, så framt ej ståndet genast enhälligt förvisar densamma till utskott, ligga på bordet till nästa sammanträde, då sådan hänvisning bör ske. Då förslag till ändring i grundlag eller uppgiften angående statsverkets tillstånd till utskott förvisas, må öfverläggning ej inom något stånd förehafvas; men vill ståndsledamot i annat ärende afgifva yttrande till protokollet, bör detta jemväl till utskottet öfverlemnas; dock att remissen deraf ej uppehålles. Uppstår fråga till hvilket utskott ett mål bör hänvisas, kan sådan fråga blott för det sammanträde, då den blifvit väckt, läggas på bordet, men bör vid nästföljande ovilkorligen afgöras. 4 55. Betänkande, som af allmänt utskott afgifvits, skall till hvarje stånd särskildt utdelas och, såvidt ske kan, samtidigt hos alla stånden till behandling företagas. 4 56. Landtmarskalken och talmännen böra, i närvaro af 2 ledamöter från hvarje stånd samt bondeståndets sekreterare, innan plena i stånden anslås, sammankomma för att träffa sådan öfverenskommelse rörande ärendernas föredragning som i nämnda hänseende kan blifva erforderlig. Kejsaren och storfurstens propositioner skola alltid i främsta rummet till behandling istånden företagas. 57. Allränt utskotts betänkande skall, sedan det inkommit och första gången blifvit föredraget, Jäggas på bordet. Vid nästa föredi:agning må det, ehvad öfverläggning egt rum eller ej, ånyo bordlöggas, om två eller flere ledamöter det begära; men då saken tredje gången förekommer, skall den till afgörande företagas. Utskotts förberedande hemställningar och för: frågningar må genast afgöras, derest icke bordläggning beyäres. Uti ståndens kanslier skall alltid finnas tillgänglig en förteckning öfver bordlagda ärender och dertill hörande handlingar. s 58. När fråga, hvaröfver utskott utlåtit sig, förekommer till afgörande, eger ståndet att antingen genast efter omständigheterna deri fatta sitt beslut; eller ock, om ämnet anses fordra ytterligare utredning, återförvisa ärendet till utskott. Fioner det utskott, till hvilket återförvisning från ett stånd skett, att frågan redan är genom andra stånds deri fattade beslut afgjord, underrätte utskottet derom det stånd, från hvilken återförvisningen utgått. I annat fall bör utskottet afgifva nytt betänkande. När betänkande sedermera ånyo till stånden inkommer, varde det behandladt på samma sätt som i 57 S sagdt är, utan att ytterligare återförvisning må ega rum. 59. Då ärende skall slutligen afgöras, böra alla dertill hörande handlingar uppläsas, så framt någon ledamot af ståndet sådant äskar. Ej må något mål, deri öfverläggning egt rum, till sluthgt afgörande företagas förrän ståndet, rå landtmarskalkens eller talmannens hemställan, förklarat öfverläggning sutad; börande derefter proposition, med ledning af öfverläggningen, framställas. Kan utskotts betänkande i dess helhet eller annan fråga blifva föremål för bifall eller afslag, bör landtmarskalkens eller talmannens första proposition lyda på bifall. Varder den med nej besvarad, skall den följande propositionen rättas efter hvad under öfverläggnin) gen i ärendet blifvit anmärkt eller yttradt. Innefattar ärendet flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang afgöras, bör särskild proposition å hvarje del framställas i denordning som nu är sagd. 60. Proposition som af landtmarskalk eller talman i afseende å beslut framställes, bör alltid så affattas att den kan med endast ja eller nej besvara: Erinringar vid iti nn ra I OO VO OO FVT RA ON 5 3 DÅ Kr Jo v a