Aftonbladet – 12 februari 1867, sida 2

Den i Brissel utkommande ryska tidningen Le Nord anställer i en ledande artikel betraktelser öfver den strof i sednaste svenska trontalet, hvilken kandlade om vär yttre politik, åt hvilken strof Le Nor! eg nar det lifligaste bifall. Vi ha redan — yttrar Get ryska bladet — kommit långt bort ifrån den tid då grefve Manderström i sina cirkulärdepescber försä krade, ait Sverge vore direkt intresseradt i Davmarks angelögenheter och att omsorgen om dess egen oafhängighet förbjöde det att med likgiltighet åse Preussens framfart mot nämnde land. I stället för att taga något intryck af den blodsbandets gemensamhet, som de doktrinära nationalisterna påyrkade emellan de båda staterna, har den svenska regeringen nu adopterat den mera beqväma teorien om de naturliga gränserna för att dymedelst rättfärdiga den intresselöshet) som i framtiden skall tjena till regel för dess yttre mr Le Nord säger till slut, alt den icke kan göra anspråk på att ha bidragit till denna omvändelse, men kan likväl icke annat än Plyckönska sig att se Sverges förnämste statsmän oförbehållsamt antaga den politik som Le Nord elltid har rekommenderat i det nordliga Europas gemensamma intresse.? ) Desinteressement kan ockå öfversättas med oegennytta, opartiskhet.