Aftonbladet – 12 februari 1867, sida 2

Nå, vill ni då låta mig vara en gång?4 frågade la Cigale. tJage tål inte att man bär sig åt så der emot mig.t Behölver jag bedja herrn om ursäkt? Hvarför iste?6 Bkriftligen 2 Och med hela namnet under. Det är skada att jag icke gått i skola! sade jätten, som, utan att låta märka något, höll sig på sin vakt;och han gjorde rätt deruti, ty mannen med det stora skägget passade på, svängde sn stora käpp öfver hufvudet och rusade på honom. La Cigale gjordes ett språng åt sidan, käppen susade genom tomma lufien och slog ned på buteljen, som krossades, och träffade pallen så att den flög bort i ett hörn af kammaren. Då sträckte la Cigal: ut venstra armen, tog sin angripare bak i nacken, lyfte upp honom och bar honom sprattlande och sparkande utom dörren. Mouchette satte sina händer i sidorna och skrattade med full hals. Vill du släppa mig, skurk!... Ah! jag skall bita utaf dig näsan... vrålade den eländige, hvilken var nära att qväfvas un: der den jernbårda hand, som höll bonom hängande öfver de första etegen i trappan. tTeck, svarade jätten. Jag har bara en, och den vill jag behålla... Seså, var snäll nu och släpp en der lilta käppen. Coquillard, com konvalsiviskt omfattade sin knölpåk, försökte att måtta ett slag åt benen på sin plågoande. La Cigale, som höll uti honom med venstra handen, tog ifrån honom käppen med den högra. 4Så! vill ni taga reson ? Kanalje!4 skrek Coquillard med en röst,