gavarande fall äro ju här i samma mening tydligt uttalade och strängt begränsade — och hvad kan man då mer begära af en författning? Till hvilket besynnerligt resultat skulle man dessutom icke komma om man, isynnerhet i fråga om riksdagsmannayal, skulle kunna tala om en kommun, fullkomligt abstraherad ifrån dess invånare, hvilket förhållande nödvändigt måste förekomma enligt den motsatta tolkningen af denna , nemligen att 1:o en elektor skulle utses af kommunen såsom kommun, sedan en för och således äfven af hvarje fullt tal af ett tusen dess invånare. En elektor i hvarje kommun skulle således de facto bli tvungen att representera något annat inom kommunen än dess invånare, ty för hvarje 1000 af dem äro andra valda, qvod est absurdum. Jag har mig ej med säkerhet bekant om praxis efter förra valsättet var att i större församlingar mer än en elektor för val af riksdagsman i det hedervärda bondeståndet utsågs, men blott en valdes åtminstone af dem som uppgingo till ett och annat hundra under 2000. Det är ganska troligt att den nya författningen icke ville så mycket afvika ifrån hämnda praxis, att den skulle föreskrifva 2 valmän för endast 1000 personer. I. N. G. fe nn a