Aftonbladet – 11 februari 1867, sida 2

Article Image
HKustförsvaret. Uti Dagligt Allehanda ilördags har signa turen — återigen uppträdt med anmärkningar mot ett af John Ericssons sednaste bref angående vårt försvarsväsende. I enlighet med vårt förra tillkinnagifvande : kola vi i korthet redogöra för hvad denne insändare i det vigtiga ämnet ånyo haft att anföra. Han säger: att det för oss icke är möjligt att med våra krigsfartyg så betäcka hela kuststräckan mellan Stockholm och Carlskrona, att vi skulle kuona utestänga fienden ifrån alla de deremellan befintliga landstigningsställen; att fienden med sin londsygnin sflotta sannolikt gör flera vilseledande demonstrationer innan han anfaller den af honom åsystade landstigningspunkten, samt att det är sannolixt att fienden, som då har initiativet, skall lyckas innan våra krigsfartyg hinna ankomma till Janustigningsplatsen; att fiendens styrka är alltför öfver. lägsen för att kuuna motstås af några Ia kanonbåtar, helst vägon förstärkning icke kan vara att påräkna från de närmast belägna sjöstationerna ; att skärgårdsförsvaret nu måste uppfattas an..orlunda sedan endast vattencjupel bestämmer hvilka fartyg som kunna manövrera i skärgården; att sedan fienden bemäktigat sig en landstigningsplats äro dess transportflottor oförhindrade att der inlöpa; att det då icke är vårt sjöförsvar utan det motstånd vi kunna göra på land som skall hindra fienden att uppnå sitt mål; att det är troligt att den fieadtliga pansarflottan anfaller våra sjöstationer sa t de der befintliga monitorer och handkrafisbätar, äfvensom det är mer än sannolikt att fienden sell lyckas förstöra den ena station n efter den andra; att vi måste inskränka oss till försvaret af våra vigtigaste inlopp, nemigen till Stockholm och Carlskrona, en der skall fienden finna mat sig sådara försvar medel, att mot dem kommer hans maritima styrka att bryta sig, den måtte vara wuru öfverlägsen som helst; att det är efter sådana grunder vårt sjöförsvar måste ordnas, varvid vi icke göra annat än följa andra makters föredömen(!). Slutligen föreslår nsändaren att dessa vigliga frågor underastas pröfning af en komit, ua. äfven betyckningafrägan kunde blifva utredd och — i tillägga -— hvarföre icke också befästningsrågan? RN re ON FT a TM OS RN året 4 be) SE Ar fri ARN rr a

11 februari 1867, sida 2

Thumbnail