Aftonbladet – 11 februari 1867, sida 2

te som den är rätt löjlig. Hvad säger du om ett litet glas ?7 Det gör att historien går lättare.? De slogo uti hvar sitt glas af den afeky värda drycken i buteljen, som stod på pal. len, klingade med hvarandra och drucko. Gå på, min gosse, sade Coqui.lard och satte ned sitt tomma glas. Mouchette tog Coquillards stora käpp, bultade tre slag i golfvet, liksom en regissör på teatern, hvarefter han lemnade tillbaka käppen och började : Nåväl då, jag hade gjort en tur åt barrigren ... nära en barrigre som du icke behöfver känna ...7 Jag känner tili dem allesammanst, sva rade Coquillard dumt. Så mycket bättre då; en utaf dem var det. Jag hade hemtat frisk luft så mycket jag ville, och klockan var icke mer än eit på morgonen. Det var ett riktigt fruntimmersväder. Naturligtvis gick jag icke hem till mamma Pacline, då skulle hon rifvit ögonen ur mig.4 Bah.? Hon vill inte att jag skalllägga mig sednare än klockan ätta, den hedersgumman.? Hvad är det för prat?? Derför lägger jag mig också ofta efter klockan åtta på morgonen. Och så kan jag inte sofva på samma gång som hon; hon snarkar som en tysk snurra. Således efter en promenad i ett väder, som var så godt som en paletåt, hörde jag någon preja mig an på Billykajen ... Jog stannar och säger till mig sjelf: Hvad kan man vilja mig? Rösten kom nedifrån vattnet. Det är någon sirn som blifvit förtjust i mitt vackra auosigte. ?Din narr!4 Jag satte min halsduk ti:l rätta.?