Aftonbladet – 11 februari 1867, sida 2

För tusan! ja, eller för tusan! nej? cMåtte åskan krossa mig om jag vet hvad du är i stånd att göra för godt. Ar det slut nu? Ja, tala. Sedan i går, sade Mouchette vigtigt, bit. tar jag upp förlorade hundar... Ah! godt yrke! jag också, när jag möte någon.4 Och så räddar jag drunknade. eHvad 25 Drunknade! Hvad är det der för prat?? ?Prat! min ställvivg i samhället! Ah, godt! Du är hård mot newfoundländarne, du !? Har du fiskat upp någon, då?? Beviset är här! Snegla på det här, svarade gatpojken och drog upp ur sin ficka ett gulustycke om tjugu francs, samt fem eller sex femfrancsstycken blandade med småmynt. Fyrtiofem frances! ?Hvad tycker du om det, hvad?4 frågade han och skekade muntert om penningarne i handen. Det är då sannt?? ?Du ser sjelf!? tillade Mou: hette med en ton af skämtsam öfverlägsenhet, kastade en triumferande blick på sin förbluffade kam rat, samt stoppade åter ned penvingarne i fickan. ?Du har då dränkt en millionär, för att sedan fiska upp honom ?? Det var en id, det! det har jaz inte kommit att tänka på ännu? Nå?? Nå, du vill att jag skall berätta historien ?? Ja.r SDet kan jag gerna göra, så mycket hell