Aftonbladet – 9 februari 1867, sida 3

icke göra det till någon vana. Men den här gängen sker det till ersättning för det afslag jag kommer att gifva dig.? Du vägrar bestämdt.? Ob, duger inte! duger inte! Det är för iäligt sällskap för mig.? Bra! skall man presentera ambassadörer för dig? Antager du då? Det beror på hvad det vore för makter, Man finge väl se.? Nå, det är bra!? brummade Coquillard; du är inte af äkta sort, du är inte renhåig!... Är en lurifax...? Hvad är det du säger?? Du är en lurifax.? Nåväl, det är då åtminstone rätt staf. radt, men det är illa resoneradt. Du anteger således? du kommer med 038 26 Jo visst också! Drag för fan! utbröt Coquillard och tötte ändan af sin knölpåk i golfvet. tJag går, svarade Mouchette: Men förs :ör inte golfvet för memma Pacline. Hvad kulle hon då säga när hon kom hem? Då inge hon gå och sköta om sin gikt hos srannarne ivunder. Låt höra, för sista gånzen, kommer du? kommer du inte? Lika klok blir du ändå. Hvarför vill lu nu göra mig misstänkt bos polisen?4 (Han yfte på sin mössa med en mycket vördnadsull uppsyn, då hen uttalade det sista ordet.) Jag behöfver iute besvära den med att Iraga försorg om bostad och föda åt mig. cHvad du är dum!1 Jag skänker dig tio är för ett bevisa lenna perifras.4 s Perifras! Det är ingen perifras, dett, varade Coquillard, hvilken lika litet som fouchette hade en aning om hvad denna etoriska term ville sägs. (Forts.)