Aftonbladet – 8 februari 1867, sida 3

(Insändt.) Åter en befordringsfråga i Lund. Befordringsfrågor vid Lunds universitet hafva mer än en gång tilldragit sig en föga afundsvärd uppmärksamhet. I dessa dagar har åter en sådan fråga blifvit afgjord, hvars behandling är af den märkliga beskaffenhet, att vi ej kunna underlåta att fästa oss dervid, helst densamma kan bidraga att ånyo fästa uppmärksamhet på oformligheten deraf att en enskild man, universiteternas kansler, eger utnämningsrätt till jemförelsevis så vigtiga befattningar som akademiska adjunkturer. H. E. kansleren har nyligen till adjunkt i administrativ rätt och nationalekonomi vid Lunds universitet utnämnt docenten derstädes fil. dr j. u. k. hr A. N. Sjöberg. Med denna utnämning har tillgått på följande sätt: Tjensten anslogs ledig redan i Jan. 1865. Vid ansökningstidens utgång anmälde sig såsom sökande tvenne personer, bland hvilka den nu utnämnde dr Sjöberg ifrån Lunds universitet och kand. C. G. Hammarskjöld ifrån Upsala universitet. Enär den i universitetsstatuternas 71 föreskrifna proftid eljest skulle utlöpa under sommarferierna, utsatte konsistorium dennaftidtill utgången af påföljande Sept. månad. Denna lyder nemligen;:iS 71. När sökande inom utsatt tid sig anmält, så skall konsistorium genom offentligt anslag en tid af högst tre månader utsätta, inom hvilken det sökande står öppet att genom lärdomsprof sin skicklighet ytterligare ådagalägga. Skulle denna tid komma att under ferier utlöpa, må den till utgången af första månaden af derpå följande läsetermin utsträckas. Begär sökande, inom den först utsatta proftidens utgång, ännu längre tid, och visar giltiga skäl); då må konsistorium förlängning efter omständigheterna bevilja, dock ej öfver) tre månader.? Före September rmånads utgång anhöllo de båda sökande, som sina ansökningar fullföljde, om ytterligare förlängning, Sjöberg under åbeiopande af nödvändigheten för honom att för sin utkomst syanclstutfi sig med såväl information samt deraf att han ännu icke medhunnit åsyftad j. u. kandidatexamen, Hammarskjöld, som under våren aflagt samma examen med anförande af det hinder detta vållat. Då dessa skäl afkonsistorium ansågos giltiga, beviljades den sökta förlängningen och utsträcktes, med något fri tillämpning af den citerade :s första moment på dess sednare till utgången af Jan. månad år 1866 — således en månad längre än konsistorium högst eger medgifva; en afvikelse, för hvilken dock tillförene följd praxis lärer kunna åberopas. Inom den så utsatta sista fatalietiden fullgjorde dock endast kand. Hammarskjöld sina prof, bestående i en akademisk afhandling och två föreläsningar. Dr Sjöberg, som emellertid under loppet af Dec. aflagt juridisk kandidatexamen medhann deremot icke ens nu föreskrifna prof? men ingick kort före fatalietidens slut, ehurn ofvan citerade S icke gifver någon antydning om möjligheten af en sådan utväg, omedelbart till K. M:t med ansökning om särskild ytterligare förlängning af roftiden till utgången af Mars månad, dervid hufvudsakligen stödjande sig på samma skäl, på hvilka proftidens förlängning förut blifvit medgifven. Öfver denna ansökning hördes vederbörande myndigheter, dervid Consistorium Academicum och juridiska fakulteten, med uttryckande af all välvilja för Siöberg personligen, ansågo sig böra enhälligt afstyrka bifall, hvaremot kanslersembetet tillstyrkte förlängnirgs meddelande, enär, som det i kanslerns utlåtande heter, sökande till de juridiska lärareplatserna nd Lunds uninersitet, enligt hvad erfarenheten visat, i allmänhet äro mera sällsynta (sic!!) och det lätt kunde hända, att, om den begärda förlängningen af proftiden afsloges, ännu längre tid i följd deraf komme att åtgå för slutligt tillsättande af ifrågavarande lärareplats. På grund af dessa skäl blef ansökningen beviljad hos K. M:t, dervid alltså in casu? de akademiska statuternas tydliga föreskrifter tillsidosattes, ehuru följden deraf måste blifva, att af tvenne medtäflare den ene fick tillgodonjuta en fördel, som faktiskt var den andre afskuren, enär han i förutsättning af lagens efterlefvande redan aflagt sina prof och fullt rättvis jemförelse dem emellan sålunda gjordes hardt när omöjlig, samt ehuru om ett dylikt förfaringssätt blefve regel, och vi inse icke huru utan godtycklighet den nu beviljade förmånen skulle kunna förnekas andra i liknande fall — följden måste blifva, att den ändock nog långa tid, som akademiska lärarebefattningar, till men för undervisningen, måste under ansökningstider stå obesatta, ytterligare blir förlängd. Ännu mera måste förvåningen öfver en sådan åtgärd stegras, om man tager i betraktande de särskilda förhållanden, som då voro för handen inom juridiska fakulteten i Lund. Denna räknade nemligen för tillfället endast trenne tjenstgörande ledamöter i stället för sex ordinarie lärare, som i universitetets stat för undervisningen i allmänhet äro afsedda; och under sådana förhållanden synes det alltså vara dubbelt angeläget, att fakulteten snarast möjligt kom i åtnjutande af förstärkning i lärarekrafter. I stället vidtogs på tillstyrkan af kanslersembetet en åtgärd, som ytterligare-med nära ett år kunde förxY Af oss kursiveradt.