Aftonbladet – 6 februari 1867, sida 3

Kompotens till lärarebefattningar. Till Redaktionen af Aftonbladet ! Mycket bar på sednare tider blifvit gjord för elementarläroverkens förkofran och för. bättring af lärarnes ställning. Dehagenow förhöjda lönevilkor blifvit hvad de ej för voro, nemligen embetsmän. i staten, i stäl. let för att endast kunna betraktas såsom en slags extra-ordinvarier, väntande på ett osäkert pastorat. Endas en sak återstår ännu för utt i afseende på privilegier och förmå. ner höja skollärsren till lika samhällaställvieg med andra civila embetsmän; den angår tillsättandet af lärareplatserna. Som bekant är skall en sökande till en lärareplats aflägga ett undervisningsprof för att ådagalägga sin förmåga att meddela sina kunskaper, och om det är ea högre lärarebefattning, ett lektorat eller rektorat, skall han dessutom författa och ventilera en afhandling och åtminstone några teser för att ådagalägga ein för tjenstens skötande erforderliga lärdom. Allt detta är i sig sjelf ganska riktigt, men dessa lärdomsoch undervisningsprof böra ej förrättas samtidigt med sysslans tillsättande, som nu är fallet, och hvilket är lika orimligt som om en jurist ålades att förrätta ett profting eller en läkare en profobduktion i den ort der hän söker befordran. Följden af det nuvarande förhållandet är, att sidoinflytande och enskilda sympatier kunna göra och ofta göra sig gällande vid betygets afgilvande. Gen som detta är något helt och håP--—oh kar act subjekMås ee a på Vjektiva grunder, så kör rv öfver dylik mennamån ej på svgre ort anföras. Detta förorsakar den sökande, som blir förbigängen, mycket både besvär och kostnad, som är utan all nytta och som han ej behölver vidkännas på hvilken annan embetsmannaväg som helst, och är således sämre än om platserna utan några prof godtyckligt besattes, ty detta vore åtminstone rent spel. Måvga äro de offer, hvilkas lefnadsbana blifvit bruten genom dessa ofta fruktlöst förnyade pröfningar, lika sårande för hederskänslan som förstörande för den intelligenta verksamheten. Saken skulle lätt ; unna hjelpas, om i hufvudstaden eller vid universiteterna inrättades en auktoritet, inför hvilken hvar och en, som önskade erhålla en Järareplats, vare sig lektorat, rektorat eller kollegat, aflade de erforderliga lärdomsoch undervisninggprofver, och med det då undfångna betyget, såvida det vore approbatur eller derutöfver både för kunskaper och undervisningsgåfvor, berättigades att öfver hela riket söka de slags lärareplatser, för hvilka han aflagt prof. Ett årligt anslag af några tusen riksdaler vore dertill tillräckligt. Denna pröfning kunde äfven såsom hittills uppdragas åt konsistorierna, med det vilkor likväl, att undervisningsprofvet ej skedde samtidigt med en viss ansökning, samt att ansökningsrätten på grund af det ofvan sagda derigenom utsträcktes till hela riket. Vidare att konsistoriernas fordringar för de olika betygen bestämdes lika öfverallt, så att ej, såsom till exempel in är fallet med pastoralexamen, ett laudatur i det ena stiftet bevisade lika stora insister och lika mycken duglighet som ett approbatur i det andra.