Aftonbladet – 6 februari 1867, sida 3

EV 8 un AP RN för denna referm. rn 0 Till Redaktionen af Aftondladet! I anledning af en artikel i Aftonbladet om djurplågeri, torde det ej vara ur vägen att fästa pressens uppmanat på det förfärligaste slaget deraf, ehuru det sker i tysthet, eller åtminstone inom så slutna dörrar, att det icke kommer till den ?stora allmänhetens? öron: jag menar experimenterna på lefvande åjur vid våra medicinska skolor. Här i Upsala har denna ohygglighet på sista året nått sin höjdpunkt, ja uti dessa dagar har läraren i a ästundat att eleverna två månaders tid skola deltaga i dessa skändligheter, ehuru desamma för många äro outhärdliga. På kaniner, kalfvar, hundar, kattor och fåglar bortskäras, ofta under loppet af hela veckor innan djuret dör, stycken af kröppen, för att se huru hjertat och andra inre organer arbeta. Andra svältas till döds, för att se hurudana förändringar deraf uppkomma o. 8. v. Det skulle blifva för vidlyftigt att uppräkna alla de raffinerade dödssätt, som upptänkas för att så länge som möjligt kunna stympa, med bibehållande af djurens lif. Då man kommer in på serafimerlasarettets gård, har man straxt till höger en liten hage med kaniner, hvilka äro destinerade till dessa rysliga tortyrer, dock verkställer läraren i Stockholm dessa uti enrum och aldrig inför auditorium. Om man betänker att samma experimenter (en tid äfven på menniskor!) blifvit gjorda under loppet af cirka 1000 år och man således haft god tid på sig att under denna tid inhemta resultaterna, så är nyttan deraf för fysiologien numera ganska problematisk. Säkert är att de på konsten att bota sjukdomar hafva intet inflytande. Att de nu göras merendels för nöje skull är säkert, eller också, hvad som torde vara den förnämsta driffjedern, af begär att likna tyskarne, från hvilka vi nu mera importera allt medicinskt. Att ej vilja likna dessa, den medicinska vetenskapens och experimenternas trägna ök, anses nu hos oss för ett crimen leses, som aldrig kan förlåtas. Då man nu emellertid vet hvilket dåligt moraliskt inflytande grymheter, äfven mot djuren utöfvade, hafva på ungdom, så tyckes det vara en oafvislig nödvändighet att dessa försvinna från våra lärosalar, der de först på sista åren, till skam nog för vår stigande hyfsning, vunnit inträde; Ehuru deras offentliggörande utan tvifvel väc. ker atsky hos alla ädla sinnen, så är det likväl pressens skyldighet, att med all kraft taga itu med saken, ty annars blifver häruti ingen förindring, synnerligen emedan grymheterna, såsom sagdt, ske i tysthet. Upsala i Februari.