Aftonbladet – 6 februari 1867, sida 2

och allas vår gemensamma sak. Så länge je ensam känner edra namn, ert förflutna if, edra förhoppningar, skall det vara mig lätt att använda er efter er förmåga. Lydnad och tystlåtenhet! Med dessa två ord till valspråk skall samfundet segra. Ingenting skall kunna rubba planer med hundraåriga rötter, eburu de synas overkställbara 3 : ingenting skall kunna hindra framgången at vårt verk.4 Här gjorde talaren ett uppehåll, äskade tystnad genom en uttrycksiull åtbörd och lyssnade uppmärksamt om icke något buller vttrån skulle nå hans öra. Men dåingenting hördes, fortfor han: : ?Jag gillar således fullkomligt er st ,-fuphet ifråga om en okänd. Vaken, veten, det är er rättighet, det är er pligt. sm någon utaf er är försumlig eller slumär in på sin post och låter fienden intränga i vårt läger, så kan det medföra alla våra förhoppningars undergång. Våren lika obeveklige mot förrädare som vaksamma. Läåtom 0s8 nu lemna detta ämne, och i stället sysselsätta oss med ändamålet för denna sammankomst. Det återstår oss tre fjeriledels timma; det är först precist klockan fem som polisens agenter skola omgifva oss, intränga hit, öfverraska oss och bortföra o4s bundna till händer och fötter till Conciergeriet eller polisprefekturen.? Polisen?? frågade presidenten. PMin Gud, ja, mina herrar. Grefve de Mauclerc har talat. ?Hen är död, svarade en af medlemmarne.