Aftonbladet – 6 februari 1867, sida 2

Genom en ätbörd af den ösynlige återställdes lugnet lika hastigt som det blifvit afbrutet. Ja, förlorade! I skolen straxt inse det. Kommen ihåg, mina herrar, att vi äro de osynliga, icke blott för dem som stå utom värt samfund, utan äfven för hvarandra. Blott några få ibland oss känna hvarandra, och de som känna hvarandra tillhöra de lägre graderna eller de vya klasserna. Ni, som äro församlade i detta rum, chefer för departementer ellerkommuner, skulle säkert bli ganska förvånade, om edra masker föllo bort. Ni skulle fråga, huru flera bland eder kunde finnas bland gästerna hög er som ieke känner till deraz nä allt hotell, och som skbliva rycket fö skräckt öfvoec bliva mycket förI r att se dem, om han visste nå-. uerom. Vi ansvara för grefve Warrens som för oss sjelfva, yttrade en röst. Denna fullkomliga okunnighet4, fortfor mästaren och tycktes icke hafva observerat afbrottet, tdenva okunnighet utgör just vår styrka. Frukten icke hvarken slingrande förrädare eller spioner som skickas i hälarne på eder. Edra leder kunna öppnas genom list eller ovarsamhet, man kan måhända snudda vid vår samfunds kropp, men man skall aldrig komma åt dess själ. Edra företrädare, edra förmän och ni sjelfva, ledda af brinnande tro, förenade som en knippa i händerna på en chef, alltid ung, alltid mäktig, som icke har någon annan förtrogen än den som varit chef före honom, utan andra allierade eller rådgifvare än sin blifvande efterträdare, hafven varit oöfvervinnelige och I skolen alltid blifva det. I dag är jag eder chef. Så länge I verkställen mina befallningar, blindt, utan tvekan, utan invändning, så svarar jag för er s