Aftonbladet – 5 februari 1867, sida 2

spanska gränsen af en utaf de våra, anlände till Paris klockan en qvart till ett. . Klockan half ett var rättvisa skipad! Vi äro således ännu en gång utom all fara. Men ändamålet med värt möte är för feladt, då den som skulle tillföra oss åtskilliga nödiga upplysningar, icke kan komma. Klockan. på slaget fyra skulle chefen inträda i detta rum. JTimman är inne och ni sen, hans plats står tom ibland Oss.? I detta ögonblick slog klockan fyra på morgonen. Alla de invigdes blickar riktades på pendylen; deres ögon, som lyste genom hålen på maskerna, stodo fästade på visaren. Hvsrje klockslag fann ett ystert ekoinom dessa smärtsamt upprörde mäns bröst. Kvappt hade sista slaget förklingat, förr än tre korta afmätta knackningar hördes på den vägg, mot hvilken presidenten vände ryggen. n rysning af öfverraskning, en känsla af förskräckelse genomflög de närvarande. Hvad är detta?? frågade presidenten. Skulle det vara ett nytt förräderi? För andra gången upprepades de tre knackningarne på samma vägg. Derefierförnams ett lätt knackande; en del sf väggen öppnade sig, gled tyst undan i en ränna, dch i den tomma öppningen, på tröskeln till denna improviserade dörr syntes en svart domino, hvars ögon glönste som glödande kol genom masken och tvingade alla de närvarande att buga sig och böja sina buf. vuden. Den okände gick tvi steg inåt rummet; väggen återtog sin plats bakom hocom. PKlockan är fyra. Här ärjeg!? sede han och framträdde midt i ealongen, tätt intill presidenten. Der stannade ban orörlig med högburet hufvud och korgade armar.?