Aftonbladet – 4 februari 1867, sida 2

illa fest, och polismannen svarade med komplimanger öfver det ståtliga emottagan det. Hvad vill du, min vän? frågade grefver betjenten. Herr grefven har befallt att icke låta nå ;on inträda i dessa rum utan mask elle kostym. Det är sannt, sade grefven leende. Jag måste maskera mig, så lyder lagen. Och jag är öfvertygad, inföll polisman nen, som icke trodde att man kände när mare till honom, med en mästerligt spelac min af godtrogenhet, jag är öfvertygad, hi Se att detta icke skall göra er mycke obehag: För tusan! se bara, svarade grefven. som påtagit mask och kostymsamt sväng de sig om på klacken. Man skulle kunne tro att jag voro född midt på lagunerna under femtonde eller sextonde århundradet Har icke äfven mi lust att försöka, mir herre? Hvad ni gör denna afton, vill jag ocksi göra, min bästa grefve4, svarade tjenste mannen och maskerade sig. Då beklagar jag er ur djupet af mit hjerta. Huru så? cEmedan jag är värd i huset och mir pligt således hindrar mig från att roa mig så mycket som mina gäster. Är det för att man skall kunna känns igen er, som pi fäster denna röda bandros på er venstra axel?4 Ja visst; men det är blott min intendent och två af mitt folk som känna till detta tecken. Jag anbåller att ni icke förråder min hemlighet. Nej, jag lofvar att ensam begagna mig vf denna upptäckt, svarade han skrattande.