Aftonbladet – 4 februari 1867, sida 2

och stolta dragen af-baron dEntragues och vicomte de Rioban, grefve Mauelercs båda sekundanter, hvilka genom händelsernas gång sett sig nödsakade att. bli hans mot. ståndare. Den blå domino vände sig emot dem. ?Herr baron dEntragues, herr vieomte de Rioban?, sade han, ?vi äro rörda och stolta öfver det förtroende ni visa oss. Men våra statuter förbjuda oss att göra hvad vi i edert mod och er uppriktighet ansett er böra göra. Endast presidenten och ännu en pereon, om hvilken det ännu icke ärtid att tala, ega rättighet att känna hvarje invigds ansigte och pamn. BSätten derför åter på er maskerna och undren icke på att dessa herrar behålla sina.? dEntragues och Rioban satte på sig maskerna. Den blå dominon pekade med handen på pendylen, som stod på en fotställning gjord af svart ek, liksom alla möblerna i denna paviljong, och talade sålunda: För mer än ett halft århundrade sedan, natten mellan den 22 och 23 Februari 1767 klockan half fyra på morgonen möttes fem ersoner, af hvilka en del knappast kände Byorandra, på tröskeln till en usel koja, uppbygd af franska trappers vid randen af en amerikansk nyodling. Obekanta för sina medborgare, koappt utgångna ur deras ursprungliga ringhet, skulle likväl dessa män hvar på sitt båll lemna ett lysande navn åt efterverlden. De hette: Georg Washington; Benjamin Franklin; Thadd6e Koscinszko; Cåritat, markis de Condorcet; Donatien de Vimeur, markis de Rochambeau. (Forts.)