Aftonbladet – 4 februari 1867, sida 2

improviserade fängelse, ty djup enö Jåg på ömse sidor om banan. Man kan föreställa sig det sorgliga i vår belägenhet, då dertill kommer att lampan i vår kup slocknade och lemnade oss i det behagligaste mörker. De mest sangviniska hoppades på att komma fram till Upsala vid 10-tiden, men ödet, som denna gång tycktes hafva föresatt sig att ej göra något till hälften, hade annorlunda beslutit. Efter en timmes väntan och fåfängt spejande efter lokomotivet, anlände detta omsider och förde oss till Wäsby. Komna en ansenlig väglängd derifrån, stannade vi åter plötsligt, ty lokomotivet kunde omöjligt draga oss vidare, enär rälerna voro glacerade. Efter de mest fruktlösa ryckningar och ansträngningar måste allt hopp uppgifvas att vi alla skulle på en gång kunna komma fram till nästa station, Märsta. Omsider beslöts att blott hälften skuhle medtagas och den andra hälften lemnas qvar. Lyckligtvis satt jag i den första passagerarevagnen, hvilken, jemte lastvagnarne, utgjorde första hälften. Sålunda kommo vi till Märsta, slogo oss der ned i väntsalen och inväntade vära olyckskamrater. Sedan de omsider framkommit, befanns att kolen tagit slut till följd af lokomotivets resor fram och tillbaka. Nu intogs kol och ved, trossvagnar och en del passagerarvagnar qvarlemnades och så begåfvo vi oss åter i väg. Men ännu var icke måttet af våra motgångar rågadt. Nu uppstod nemligen en snöyra, som begrafde banan i sunödrifvor, så att vi efter en half timmes resa från Märsta nödgades åter vända om till nämnda station. Nu fingo vi den föga hugnande underrättelsen, att vi troligen skulle få ligga qvar der öfver natteo. Emellertid telegraterades till Upsala efter snöplog, hvilken anlände kl. 12 på natten. Vid half 2 tiden voro vi ändiligen i Upsala. — — — ———EA AA