Aftonbladet – 4 februari 1867, sida 2

eTusen tack !4 CApropos, er intendent, är det icke en hr Karl Schinoner?4 Alldeles. , En förträfflig man ! Framför allt en hederlig karl, svarade orefven allvarsamt. En qvarts timma sednare hade polistjenstemannen blifvit uppbjuden af en liten förtjusande domino och dansade emot en grekisk slafvinna, hvars kavaljer bar en venetiansk mantel med en röd bandros på venstra axeln. Den hämndlystne polismannen hade således allt skäl att tro, det hans vis-å-vis med den röda bandrosen var hans fiende, värden på stället, grefve Warrens. IX. Hvad en venetiansk mantel kan: dölja. Vid yttersta ändan af vinterträdgården fanns en kiosk, så väl undangömd genom massor af träd och lummiga bersåer, att en likgiltig vandrare skulle kunnat gå flera sånger förbi den utan att ana dess tillvaro. Denna kiosk och vinterträdgården upptogo mellersta delen af parken. en bestod endast af en bottenvåning. Vid dörren till densamma uppehöll sig en person, kostymerad såsom trollkarl, hvilken ineläppte i kiosken sju personer efter hvarandra, sedan hvar och en utaf dem sifvit en: viss lösen. Då den siste inträdt, stängde han dörren, lrog fram en tung soffa, som han ställde värs för ingången och lade sig på denamma. De sju dominos befunno sig uti ett rum ned mörk Fe Elg hvars stränga enkel wet och afskildhet gjorde ett skarpt afbrott