Aftonbladet – 2 februari 1867, sida 3

tjrens ord liksom lånet färg och teckning af Flartisten. Äfven såsom skald kan Acharius :Imed fullt skäl säga: anch io son pittore! Äfven om förf. på den bildande konstens område sldrig sysselsatt sig med annat än Ibyggnadsritningar, äfven om man aldrig hade haft tillfälle att se hans mästerliga aquaJreller med sina ypperliga färgeffekter, skulle man vid läsningen af åtskilliga bland dessa poetiska skildringar, som framför allt utmärka sig för kolorit, kunna komma till den slutsatsen, att han egentligen är danad Itill en mästare med penseln, att skapa hänförande genreoch landskapstaflor. Denna egendomliga dubbelbegåfning och den deref härflytande gestaltningen af diktens delar och episoder ger åt densamma en fängs lande nyhet, en full och kraftig realistisk hållning. Målaren står alltid bredvid skalden, med sin fina och öfvade blick, sin mångsidigaerfarenhet, sitt trogna minne, och så få.dessa förtjusande småtaflor, dessa präktiga större scenerier ett lif och en sönning, som den poetiska fantasien ensam ej skulle gifva dem. Eller hvad säger läsaren om en följd af skildringar sådana som t. ex. följande: Neapel och Marseille. I, hulda damer! Om det vore möjligt Att längta bort fastän man är hos Er, Och om det icke förefölle löjligt, Att sakna sol, när Eder krets man ser; Nog flöge då min ande ofördröjligt Mot söderns vänligare trakter ner, Från detta hem, af snö och is en stapel, Och värmde sg en stund uti Neapel. Ty der finns azurluft och böljeglitter Och vestanflägt och ljufligt blomsterdoft Och lätta båtar, uti hvilka. sitter En naken lazzaron på hvarje toft; Der ljuder lunden af harmoniskt qvitter, Der slingrar rankan upp till husets loft, Och tempel, ren beskrifna af Vitruvius, Stå ännu der, i skuggan af Vesuvius. Om jag i marken blott behöfde stampa Och kunde trolla så allt detta hit! Om jag fick låna blott Aladdins lampa Ock låta anden flyga med oss dit. — O1! finge jag med Er den jorden trampa, Så tror jag, att min hjessa — nu helt hvit Af årens snö. som kring den bildat flockar — På nytt, i glädjen, finge mörka lockar. Ni skulle då få se ett panorama i Mer herrligt än hvad herrligast Ni tänkt; Och Edra hjertan skulle bli så tumå Sen södern sol på dem sitt strålglöd stänkt — Vi skulle gå till Molo, der ett drama; Ettode, högljudt läst, blir folket skänkt, Och improvisatören? skulle undra, Att någon hörde på bland många hundra. Med fölkteaterns ystre Pulcinella Jag ville sedan göra er Bekant Och låta er af löje tårar fälla.Sen till Camaldolenserklostrets brant Vi skulle oförtöfvadt stegen ställa Och dricka vin på vägen, det är sannt, Och göra tjogtals tiggarungar lyckliga Med slantar och med slängar, eftertryckliga. Och hvilka vandringar: uti muser, Med skatter utan like på vår jord. Och hvilka glacer sen: uti cafeer, Med granna väggar, fastän våta bord, Kring hvilka dväljs en skara cicisbeer Med tomma fickor under stora ord; Och i hvart gathörn, hvilka positiver, Som spela hvar sin tonart med all ifver. Vi skulle skåda Capris högblå grotta Och njuta af Amalfis täcka dal, Der barnen löpa paradisiskt blotta Och sjunga barcaroller utan tal. Vi skulle nå Ravello, dit n råtta Knappt vågar gå, på stigen brant och smal; Men lönen blir den gästfrihet, man röner Der uppe hos en Mohrisk folkstams söner. Hur angenämt, att vagga Er kring viken Och vandra. till Pompeji, som 0ss-ger En grundlig föreläsning om antiken, Fast ingen rhetor står på forum mer. Der är så tyst som i de dödas riken, Ej välkomsthelsning gifs af mund, som ler, Och dock, hur tala icke dessa vårdar Af tempel, atrier och pelargårdar? Se detta dolda hål...Från det kanhända Augurn i templet sände gudasvar. 1 detta atrium var ingen ända På smickret från klienter alla dar. Och stolt matronan satt vid gyllne slända I denna peristyl, der spegeiklar En damm gaf svalka, och kring pelarbaserna De skönsta blommor fyllde Nolavaserna. Här, i Triclinivm, låg husets herre Vid yppigt bord, på mjuka dynör sträckt Bland gäster, stundom nio, oftast färre. Man sökte ifrigt, att få törsten släckt, Men af falernern blef den bara värre, Tills laget slumrade, behagligt knäckt, Fast rosor prydde hjessan, för att fånga Den yra verkningen af vinets ånga. En särskild uppmärksamhet förtjenar de få ställeo, der diktaren framställt sina åsiger om konsten och konstnärslifvet, emedan Je äro de enda, der bans egen personlighet nera framträder: De röja en andey som både sett och tänkt gänska mycket, som är utusiastisk för konsten och som tillika väl fartat dess störa uppgift och ensvar.. t Till sist böra vi omnämna, att värdet af lenna dikt betydligt höjes derigenom att den ir gjuten i en form at stor fulländning. Den är affattad i eleganta ottave rime, och författaren, som i denna paraduniform för sig. på-det enkleste och ledigaste. sätt, ippenberar sig härvid såsom en: ef våraj yppersta vereilikatörer. Hans stanzer dansa ram så lätt och ledigt som om svenska språket. aldrig hade kännt andra: versarter och hans rim äro så rika, fyadiga och omvexlande, att redan detta väcker beundran. Några små fel i detta hänseende kunna ej agas i beräkning, då så stora förtjenster!? öreligga. Framför Byrons svenske tolkare rar hen haft: den fördelen att ej;vara bunden 7 wf något original och hans versbyggasd har således lätt att i ledighet och mnaturlighet ;sfverträffa dennes. s u h Bidrag till Sverges officiella statistik:-N) Jord ? bruls och boskapsskötsel. (Stockholm 1866, A 1867.) D Hå ti F B FORSA RA Je JA SÅ sr KR Järk ÖJ CR Mr JR NR FR JR -— VAD Mm BOO st M I — Vi omnämnande för någon tid seden det js örsök, som blifvit: gjordt att genom primärti ippgifter, hvilka under hushållningssällskajens ledning insamlats från rikets samtlige joråbrukare, lägga grunden till em förlgåg sude jordbruksstatistik. Ingen lärer väl jföe inderskatta de stora svårigheter, som möta ai senomförandet åf ett dylikt företag, eller fs let, eförtrövtade nit och de uppoffringar, det 7. eger i anspråk. Så mycket mer glädjande L var det varit, att till riksdagen redan kunal at utdelas länsredogörelser för jordbruket och 21 joskapsskötseln under år 1865 för Upsala, o jödermanlends, Jönköpings, Kronobergs, h: Calmar läns norra del, Gotlands, Göteborgs vi ch Bohus län, Elfsborgs läns södra del, ls Wermlaåd, Örebro, Jemtlands samt Wester;jottens län. — Redogörelserna för Malmöme Kannarheres och Westernarrlandea län