Aftonbladet – 2 februari 1867, sida 2

TNE DS Stockholms stadsfollmäktige hade i går afton sammanträde å rådhussalen farid följande ärenden förekommo till behand ing: Utan diskussion biföllo stadsfullmäktige bered ningsutsköttets förslag, att Stockholms kommu årligen skulle bidraga med,.ett belopp af 100 rd till underhåll af den vid Alkistan varande ka nalen mellan Saltsjön och Brunnsviken. Vic nämnda bidrags utgående fästades det vilkor, at vederbörande landtkommun, som under alla för hållanden ansågs vara skyldig underhålla bro öfver kanalen, vårdade de för landtmanna kommunikationen hufvufvudsakligen afsedda ocl utförda anordningar. Direktionen ötver enkeoch pupillkassan v Stockholms stads embetsverk hade hos K. M: gjort ansökning om fastställelse å vissa af kas sans delegare beslutade ändringar i det fö kassan gällande replemente, åsyftande dels upp hörande af skyldigheten för stadens embetsoci tjenstemän att hädanefter för vinnande af del eganderätt i kassan aftjena begrafningshjelp dels ock rättighet för de delegare, fö hvilka begrafningshjelp redan blifvit inne hållen, att densamma återbekomma mot förbin delse att till kassan erlägga årlig afgift till be lopp motsvarande den ränta, som kassan, enli reglemente, hade att å begrafningshjelpen på räkna. Sedan stadsfullmäktiges yttrande här öfver blifvit infordradt, beslutade fullmäktige, enlighet med beredningsutskottets hemställan att uti detsamma förklara, att, derest K. M.: öfrigt finner skäligt godkänna de ofvan omfö mälda förändringarne, fullmäktige för sin de finna hinder icke möta för bifall till den gjord: framställningen, såvidt den afsåge upphörande för framtiden af skyldigheten för stadens embets och tjenstemän att aftjena begrafningshjelp, eller för medgifvande åt pensionskassans delegare ai rättighet att innehållen sådan begrafningshjelp återbekonsma. Äfven denna hemställan godkändes utan öfverläggning. Härefter föredrogs utskottets betänkande, rörande kommunens öfvertagande af den förut de särskilda församlingarne åliggande skyldigbeten att bekosta läroverkshus och rektorsboställen. Härom uppstod en längre diskussion, för hvilken det hårdt anlitade utrymmet i tidningen ej medgifver att lemna något utförligare referat, utan nödgas vi inskränka oss till att endast antyda den riktning, i hvilken diskussionen fördes. Hr Stråle ansåg frigans afgörande böra hvila tills nödig utredning vunnits såväl om de åtaganden kommunen genom beslutets fattande iklädde sig, som de kostnader, hvilka deraf kunde blifva en följd. Hr Leffler framhöll vigten af frågans snara afgörande, visande hurdsom hufvudstadens läroverk voro så uppfyllda af lärjungar, att man ständigt såg sig nödgad afvisa en mängd barn, för hvilka inträde i skolorna söktes, oberäknadt att den välbehöfliga omorganisationen af dessa genom ytterligare uppskof fördröjdes. Talaren hemställde vidare, att de 15,000 rdr, med hvilka kommunen nu aflönar lärarne, måtte för framtiden komma att användas till bidrag för boställen åt dessa, hvarom han hos fullmäktige förut väckt motion. Hr Grafström ordade om olämpligheten af att tjenstemän i allmänhet hade boställen samt ansåg bättre att hyresersättningar utginge till dem; trodde tiden vara inne, att man i sammanhang med frågan om ordnandet af skolorna för gossar, äfven änkte på det qvinliga slägtets uppfostran; framhöll nödvändigheten af exercisoch gymnastiklokalers inrättande samt förordade utseendet af en komitå för hela denna vigtiga angelägenhets utredande och behandling. Hr Leffler omnämnde med anledning häraf, att de båda statsmakterna redan tagit frågan om den qvinliga uppfostran om händer, samt att man snart hade att motse