Aftonbladet – 1 februari 1867, sida 3

att med sina böner blidga sångargudens hämnd. Alla lister och paneler bestodo af mo saikarbete, värdigt de: gamla Pompeji, och fälten deremellan voro upptagna af mälnin gar af Corot, Decamps, Jules Dupre ock Gudin. Denna i allvarsam stil dekorerade salong gjorde ett starkt afbroit mot der sträcka af rum i hvitt och guld, som mar måste passera för att komme dit. Vi ha redan anmärkt stt ett antal arti ster, utmärkta målare, litteratörer och mu: sici hade blifvit inbjudna af grefve War rens. Det var således ingenting öfverraskande att i främsta ledet af de nyfikna se direktörerna vid de stora lyriska scenerna, stora operan, italienska operan och opera co mique. Då grefven trängde sig fram genom ho. pen och bjöd armen åt madame Damo reau, hvilken han uppsökt bredvid hertiginnan af Verona, och ledsagade henne ända till estraden, der en af opera-comiques störste sångare, Poncherd, väntade henne, uppstod en vördnedsfull tystnad; hvarpå de båda artisterna började en duett ur Ambassadrisen, och skördade derför naturligt vis det mest entusiastiska bifall. Det är möjligt att ha bättre röst än dessa båda nöktergalar, som redan dragit sig från tiljar, men det är omöjligt att sjuoga med mera smak och metod. Efter duon ur Ambassadrisen fuljde Josefs aria: Förgäfves Farao i sin tacksamhet, utförd af Poochard, hvarefter madame Damoretu sjövg arisn ur Svarta Dominon: En fee, en god engel... Vid utförandet af deona Aubers beun