Aftonbladet – 1 februari 1867, sida 2

Det var då i sanning onödigt besvär, sade Xhardez i spefull to . Huru då? Emedan detta bref biott är ett gyckel. Ett gyckel... med hyem då?4 Med er,.. det vill säga med polisen.4 Det är omöjligt. Jag föreäkrar er att så är. Tro mig; kg upp det och fala aldrig mera om et. SIeke förr än vi veta hvad det innehåller. Ni önskar det bestämdt? Ja visstX, svarade agenten, det gäller min plats. Då ni är så enträgen, återstår mig endast att lyda. Vill ni ha en skrifven öfversättning?? uJa. Xhardez gick fram till en koffert af svart trä, inlagd med hvitt elfenben, som till förvilland; grad liknade en venitiansk möbel från sextonde seklet, och begagnande den såsom pulpet, började han skrifva den begärda öfversättningen. Efter några minuters förlopp lemnade han den åt polistjenstemannen. Se här. Med en konvulsivisk rörelse bemäktigade sig denne öfversättningen och bokstafligen slukade dess innehåll med ögonen; hvarefter han, med raseri kramade papperet mellan sina knutna händer, och utstötte en djup suck af sviken förväntan. Jag sade er ju det på för! and, mumlade Elie Xhardez lugnt. Det är ytterligare femton francs och sjuttiofem centimer för papperet och den handskrifna öfversättniog På en gång började polistjenstemannen, som emellertid betalade hvad köpmannen begärt, att gapskratta.