Aftonbladet – 1 februari 1867, sida 2

grefve Warrens och hertiginnan af Verona, hade förmått henne att åtaga sig detia uppdreg, com hon fullgjorde på ett lika utmärkt som behagfullt sätt. Hennes närvaro gjorde det möjligt äfven för furstionor, både gifta och ogifta, att bivista dessa soir6er och baler. Denna dag var således stor bal i hotell Varrens. Programmet, upprättadt på ett sätt som borde uppväcka liflig nyfikenhet, tillkännagaf en konsert samt maskerad och kostymbal hvarefter festen skulle afslutas med supå, som skulle räcka i två timmar, från klockan fem till eju på morgonen, Det stod hvar och en fritt att bära kostym och mask eller icke; men hvarje inbjuden, herre eller dam, som infann sig i vanlig baldrägt, egde deremot icke tillträde till de salonger, som voro upplåtna åt dem som buro masker, kostymer eller domino. Sålunda hade de samvetsgranna mödrarne ingenting att frukta för sina döttrars öron, och de otröstliga enkorna samt de som möjligen egde en hemlig älskare, voro säkra att kunna finna en tillflykt, ex undangömd vrå af verlden, der de i frihet kunde glömma de förra sina döda män, de sednare sina lefvande makar. Sedan mer än en månad tillbaka talade man på alla håll icke om något annat än denna fest, och intrigerna för att bli bjudna : lit, voro särdeles lifliga, Omkring klockan elfva började eleganta vagnar ditföra den stora massan af de utvalda. Först klockan ett på morgonen anlände de örnämste gästerna på balen. Nära två tusen personer, hvaraf mer än em hundra meskerade eller kostymerade, völjade om hvarandra i den långa rad af