Aftonbladet – 1 februari 1867, sida 2

När jag rätt tänker på saken, skall dette lära chefen för säkerhetspolisen att icke blanda sig uti saker, som icke angå ho nomX, tänkte han, och gick derpå sin vä Morgonen derpå vid sin ankomst till tjen sterummet fänn chefen på sitt skrifbord de: mystiska brefvet jemte öfversättningen un der samma omslag och försedt med embets sigill. 5 här innehållet af detta besynnerligt bref: Herr grefve! (Brefvet var till grefve Warrens och icke till intendenten, hvars namn icke ens fanns nämndt deruti.) Ullpriserna hålla sig. Marknaden ät god. Kaschmirdalen går framåt. Ni skall inom kort erhålla de schalar ni begärt; mar har väft dem enkom för er räkning enlig edra ordres. Alla edra hjordar befinna sig i bästa skick och fabrikerna göra goda af: färer. Så långt var allt godt och väl. Det va ett affärsbref, till alla delar likt dem som dagligen expedieras i de fem verldsdelarne. Tyvärr skämde den sista meningen bor alltsammans. Denna mening, som framkallade yredens och förtrytelsens rodnad på säkerhetsche. fens kinder, lydde så här: Jag ber er, herr grefve, förundra er icke öfver att jag skrifver på hindostanska. Med rätt eller orätt tror jag att svarta kabinet. tet ännu icke blifvit afskaffadt. Jag skulle icke vara ledsen om jag kunde göra den franska polisen litet bufvudbry, då den utan tvifvel ekall försöka att läsa detta bref förr ni, utan att lyckas deri. Det är mig ett nöje att ännu en gång kunna bevisa dess vanmakt och oduglighet. Värdes mottaga, herr grefve, en försäkran