Aftonbladet – 1 februari 1867, sida 1

STOCKHOLM den 1 Febr. Af det i gårdagens blad meddelade telegrammet från Helsingfors finner man, att Finland, följande det gamla moderlandet i spåren, numera genom reformer i den gamla författniogen af 1789 kommer att i representativt hänseende befinna sig ungefär på det stadium, der vårt land befann sig näst före den stora sednast genomförda reformen. I några punkter stannar man något tillbaka efter nyssnämnda stadium, då man deremot i några detaljer går ett litet steg längre fram, i Så skola t. ex. de lagtima landtdagarne endast ega rum hvart femte år, en bestämmelse som dock innebär ett ofantligt steg framåt från Föreningsoch Säkerhelsaktens sätt att helt och hållet åt monarkens godtycke öfverlemna, om och när han vill inkalla ständerna. En bestämmelse som kan anses vara af betänklig beskaffenhet är den, att finskaadelsmän, som gått i rysk tjen t och som icke äro skattskrifna i Finland, utan för jemnan bosatta utom landet, dock skola hafva säte och stämma å riddarhuset. Antalet af sådana riddarhusledamöter skulle kunna bli högst betydligt. resteståndet har blifvit förstärkt med representanter icke blott för universitetet utan äfven för hela lärareståndet. Man torde erinra sig, huru vårt f. a. prestestånd ännu under de sednare riksdsgarne nm satte sig emot att elementarlärarne skulle få bli representerade. Ett mycket stort framsteg är det, att valbarheten icke är begränsad till den krets der man är valberättigad. Derigenom att hvarje valberättigad kan vara valbar hvar som helst i landet, beredes tillfälle att söka de mera framstående förmågorna der de stå att inna. Genom att stadga att för valbarhet fordras att man bekänner sig till en kristen reliSion, går man ett steg längre än vår nuvarande författning, som lemnar valrätt åt kristna och mosaiska trosbekännare, men valbarhet endast åt protestanter. Det är naturligtvis några vigtiga bestämmelser bland dem som inkommo i vår grundlag 1809, hvilka helt och hållet saknas i förslaget till den nya finska författningen, men hvilka äro af den vigt och betydenhet, att de framför allt ge en konstiutionel karakter åt statsskicketfoch inneära garantier för den offentliga och enskilda frihetens bevarande. Sådana äro bestämmelserna om ministeransvarighet, tryckrihetens grundlagshelgd och fördömandet ff hvarje art af censur och preventivåtgärler mot pressen, justitieombudsmannabefattingen m. m, mellertid lyckönska vi våra finska bröler ef allt vårt hjerta till det betydande teg framåt, som de nu skola taga. Vihopvas att de, genom att allt framgent ådagaägga samma åktningsbjudande fasthet och härdighet och samma kloka moderation, om de på sednaste tiden visat, skola förmå tt efterhand grundläg .a en politisk utvecking, som godtycket eller tillfälliga vindast skola ha svårt att rubba eller förstöra.