Aftonbladet – 30 januari 1867, sida 3

pplysningar åt c , som anstalten verkställa insättrm önska för de sina i ningar. . ——— rr Nittio öre. (En bild ur verkligheten.) Nittio öre betraktas som en bagatell af en hvar, som förtjenar detta belopp mäångdubbeltom degen, men som ej lärt sig värdera det lilla med det stora. Denna summa halkar mången dagligen ur händerna, utan att han märker det eller frågar derefter. Och ändå skulle dessa nittio öre, fom man tycker sig ha till öfverlopps, om de dagligen sparades och förräntedes, bilfa ett kapital, som vore tillräckligt ett afvärja tä rande bekymmer på ålderdomen. Nittio öre betyda mindre än intet för den rike, som strör omkring sig penringar med fulla bönder, för att tillfredsställa sina behof efter beqvämlighet, sina nöjen eller dårskaper, lycklig om han under sitt lif aldrig får erfara hved det vill söga att umbära och försaka. Men Nittio öre, huru obetydlig denne summa än är, skattas som sig bör af alle som lärt sig att med klok omtänksamhef använda den lilla penningen med den stora, och som veta att sparsamhet är den enda vägen till ett oberoende, com kan trotsa nyckfullheten och obeständigheten hos Iyckans gudiona. Och för de många tusende, som aldrig ösat bort en skilling; som tillbragt ev helt lif i svett och möda; som fig haft någon aning om hvad beqvämlighet vill säga; som liksom myror arbetst från morgon till qväll, utan att ha kunnet eamla en skärf till skydd mot atmödet och umbärandet på gamla dagar — för dem är egandet ef Nitlio öre ofta en hel skatt. Nedanstående historie bekräftar sanningen häraf. På Dalsland finnes ett ställe som heter Dykälla. En der boende person med det klingande namnet OÖarl Johan Liljeqvist innehar på arrende Frendefors prestgård med rättighet att begagna ella pastorn tillkommande dagsverken af torpare, Jyiande under prestbostället, samt åtskilliga sandra personer inom Frendefors socken. Blana7 nämnde dagsverkekyldige: belimner sig äfven en arbetare med namnet Lars Göransson i Båssingebol. Han är en gam: mal gubbe, född 1781, således 86 år, ssmt sjuklig och sängliggande, enligt det af en aktad man den 4 Jenvari i år utfärdade inlyg, hvilket berättsren eger i bandom. Förlidet år kunde den stackars bräcklige gubben ej utgöra ett dagsverke till hr Liljeqvist, utan råkede i skuld derför. Han blef lagsökt hos konungens befallningsbafvende i Elfsborgs län och Dalsland, unjer yrkande, att han skulle åläggas utgifva sen för det bristende dagsverket, enligt merkegångepris, med Nittio öre. Den af Liljeqvist ingifna lagsökningen blef naturligtvis med jiskttegande al alle former kommunieerad. den gåmle, orkeslöse mannen, som afgaf den förklaring, att han j förmådde. fullgöra den fordrade dags verksskyldigheten. Då han arbetat och släpat hela sitt lif, tyekte han att det ver så billigt, synnerligast som, han var ytterst otäcklig och sjuklig, att hen fick njuta näON TO. Å förkleringen fästade konungens fjbefall vingshafvande ej något afseende. Lagen hade, eom det heter, sin gång, och Peze: lan ifrågavarande degsverksskyldighet var rundad i Åmåls kontrakt den 18 Januari (687, jemfördt med kong. resolutionen den (0 Mars 1719 22, den 17 Augusti 17206 I9 och den, 25 November 1763, thy och då Iehsamma inom Frendefors pastorat sedan ängre tider tillbaka utgjorts, finner konun rens befallningshafvande skäligt tillförbinda förklaranden Lärs Göransson att, emo: j7itto, till sökanden utgifva Nitto öre, samt med sex riksdaler hans kostnad i målet erätta, allt med påföljd a. utmätning, som Då anmälan af vederbörande exekutor i laga ordning verkställes, sedan den i målet dömda ikväl dessförinnan af delta uslag bevisli en. erhållit del? Missnöjd part eger alt häröfverhesvära sig 108 K. M:is och rikets kammarko!legium nom fyra månader, eller ett hundrade tjugo lagar från bäraf erhållen bevislig del före slockan 12 på dagen, hvarvid r klagan. le bör del låta besvären åtföl af bevis ym tiden, då utslazet kommit hövom till nda och dels isktlaga föreskriften i Kongl. angörelsen den 1 Oktober 1812 och de 19 Mej 1845; i afseende å bes ande och ingifvande, ht vid påfötj vesvären. eljest icke komma under pröfaiag, eh att detta utelag då vinner laga kraft. Denna lilla historia närmar sig nu sitt lut. Genom iakttagande af alla lagliga mer hade de Nittio örena genom lagsök: ingskostnader och exekutionskostnader, de ednare förslagsvis beråknade till 10 rdr — re, växt till en bel sumna, och den 17 september 1866 utmättes i fulikomligt laga rdning den bräcklige, 86 åriga gubbens ohsg till värde af 18 rdr rmt. Detta är historien om de Nittio örena. )m någon menniskovän röres deraf samt ill skänka Lers Göransson denna summa), kall det bli berättaren en glädje att öfvers ända den, så att den gamle mannen må få itt förlorade bohag åter :amt kunna sluta in långa arbetsdag i frid. Heimer. ) Bref, ställda till Heimer, mottagas å Aftonbladets kontor vid Mynttorget och redovisas gåfvarna i Aftonbladet. Till Redaktionen af Aftonbladet! Undertecknade medlemmar af Norrteige stads kommun, hvilka vid det härstädes den 14 sistl. December månad förrättade riksdagsmannaval östat på postmästaren J. Borg, anhålla att re: ionen behagade uti Aftonbladet intaga denna