Aftonbladet – 30 januari 1867, sida 2

kattade i många fall öfver sitt verkliga värde, kulle ett försök att öka den direkta beskattninsen säkerligen betraktas såsom ett första steg, om man ämnade låta efterföljas af andra. Den lirekta beskattningen är alltid svår att fördraga, y den träffar ej blott dem som hafva råd avt vetala, utan äfven dem som ha ytterst små reurser. Denna utväg borde således tillgripas först lå allt annat visat sig fruktlöst, och utskottet skulle visst icke tillvinna sig någon popularitet senom att tillstyrka en ökad direkt beskattning. Hr Wallenberg undrade Nvilken skatt som kunde vinna popularitet, och tviflade att riksdasen kunde hitta på någon sådan. Tal. erkände för öfrigt att äfven han ansåg beskattning genom tullar lämpligare, emedan det beror af konsumenten sjelf att erlägga den eller ej; dock icke utöfver en viss grad, emedan det dä inträffar, att man hårdast beskattar dem som borde vara minst beskattade. Om t. ex. af två perso: ner, båda anställda i statens tjenst, med samma arbete och samma lön, den ene är ungkarl och den andre familjefader, så blir familjefadern mångdubbelt beskattad mot ungkarlen, och detta vore väl icke rättvist. Den direkta beskattninsen är visserligen kännbarare, men den är och blir mera rättvis, om man nemligen kan få veta hvarje persons rätta inkomst, men derutinnan torde ännu mycket återstå att önska. Tal. ansåg derför, då förslag blifvit väckt om beskattning genom tull, lämpligt att äfven taga en del genom direkt beskattning. Hr Tornerhjelm talade för indirekt beskattning, och trodde att den föreslagna vapenskatten kunde undvikas på debetsedlarne. I sitt tal på rikssalen yttrade konungen, att förhållandet till frimmande makter är godt. Folket skulle då tänka som så: hvarför skall man betala skatt till vapen under en tid af djup fred, och en sådan åtgärd skulle visst icke öka landets förtroende för den nya representationen. Grefve C. G. Märover erinrade mot det af en föregående talare framdragna exempel på orättvisan af den indirekta beskattningen, att det utgjorde ett misstag och helt och hållet berodde på hvilka varor som belades med tullar. Den direkta beskattningen trycker deremot tvifvelsutan familjefadren vida mer än ungkarlen, emedan den förre har flera personer att sörja förän den sednare, Om tullen t. ex. drabbar tobak, så behöfver den gifte icke skatta mer än den ogifte. Och om landet kan röka upp för 20 millioner, så vore det icke farligt om de som ha råd dertill, betalade litet mera. Tul. erinrade sig de känslor af missnöje, hvarmed beslutet om den sednaste krigsgärdens utskrifning mottogs i landet, och ville derföre icke vara med om att pålägga någon ny direkt skatt. N Hr Wera fann det sorgligt att den vigtiga vapenfrågan skulle mötas af bekymret hvarifrån penningar skola tagas. Men månne ej den som eger en jordegendom af 100,000 rdrs värde kan betala 15 rdr; eljest vore det i sanning illa bestäldt. Tal. ansåg bekymren förjordegarne tem: ligen obefogade, och tyckte det vara större skäl att göra afseende på dem som ha en årlig inkomst af 3000 rdr men likväl skulle betala sina 15 rdr. Hvad angår skatt genom tullar, så utgår den otvifvelaktigt i större proportion af den fattiga än af den rika befolkningen. Tal. tänkte som statsrådet Lagercrantz, att hvardera metoden hade sina fördelar och olägenheter, och att derföre vore bäst att försöka dem båda, Frih. A. C. Raab trodde den direkta skatten komma att blifva ganska kännbar för jordbrukarne. För egen del ville tal. gerna betala mycket högre belopptill ett så vigtigt ändamål, men såge dock helst om medlen kunde fås, på någon annan väg. Jordbrukaren har icke mycket qvar, sedan han får betala räntor på inteck: ningar m: m, Den som deremot har råd att röka upp för 200 rår cigarrer om året, kan gerna betala litet mera. Tobaksskatten faller egentligen på de bättre klasserna, emedan den fattiga befolkningen mest använder svenska tobaksblad, som icke draga någon tull. Socker och kaffe förbrukas i Sverge i större qvantiteter än må hända i något annat land utom Norge. Derföi kunde det cj vara ur vägen att söka i någor mån minska den öfverflödiga förbrukningen dera! genom tullar, helst tal. icke kunde medgifva at! jessa artiklar äro några nödvändighetsvaror. Grefve UC. G. Mörner hade blifvit förekom men af den föregående talaren; anmärkte ytter ligare att jordegarne icke beskattas efter sin be hållna inkomst, utan efter bruttoinkomsten, så ledes mycket hårdare än handlande, och talarer hade under sin tjensteutöfning mer än en gång sett huru ganska stora bolag och inrättninga! blifvit befriade från all skatt, emedan de med utdrag ur sina räkenskaper visat att deicke haf Egon behållen inkomst. MO ropositionen remitterades till bevillningsutskottet.