Aftonbladet – 30 januari 1867, sida 2

I början af innevarande århundrade: lyttade qväkarfamiljen Gurney från Nor I wich till London och etablerade der den bankivrättning, fom sedermera under firma Överend, Gurney Co. tillvann sig ett så ansedt nemn i engelska handelsverlden, ett det måhända endast öfverträffades af engelska bankens. Hörnhuset (the House in the Corner) var i City den allmänna benämningen på det ausedda diskonthuset, som förrjän de flesta andra bankirhusen började förränta både smärre och större summor, hvilka åt dem anförtroddes. Grosshandlare, minuthandlare, provinsbankerna och alla slags penninginstitutioner insatte regelmessigt sina öfverskott hos den ansedda firman, som derigenom i sin första uppkomst sattes i stånd att drifva en betydligt utvidgad diskontaffär. De äldre bankirhusen blickade med ett visst förakt ned på detta sätt att samla kapitel; de ansågo under sin värdighet att emottaga och forränta små summor, och först sent fingo de ögonen öppna för betydelsen af dessa smäsummors förening, men nu är det vid alla engelska banker en regel att icke afvisa någon affär, derföre att den är liten. Firmans första chefer utmärkte sig för en sällsynt punkilighet i affärer och stränghet vid indrifvandet af sina fordringar; i deras privathf herrskade den största tarflighet, och deras jemsa borgerliga vanor, hvilka voro så afvikande från andra förnäma bankirers uppträdande, ökade den stora allmänhetens förtroende till firman. Den gamle Samuel Gurney kallades qväkarnes konung; hans syster, den för sin sällsynta välgörenhet emot olyckliga fångar beksnta Elisabeth Fry, gaf familjens namn en renare glans och firman vann allt fast re och fastare fot. I den mån husets äldre medlemmar utträdde eller drogo sig tillbaka, kommo yngre medlemmar in och med dem lusten att gifva affärerna ett ännu större omfång. Husets mer än vanliga soliditet berodde väsentligen på den stora mängden af debitorer och kreditorer, som besörjde deras omsättninger och hvarvid utlåningear och diskonteringar fördelades på så mänga och proportionsvis små belopp, att enstaka förluster icke kunde utöfva nägot inflytande på det hela. För 10 å 12 år gedan började husets yngre chefer att försvaga denna eoliditet genom att utlåna större summor till enskilda företag, rom först efter en lång tidrymd kunde lemna en ordentlig afkastning, och gom slutlizen till och med visade sig vara af mycket tvifvelaktig räntabilitet. Risken vid dessa stora företag kunde icke genast uppt:ekas; den tilltagande spekulationsandan framkallade den ena nya, mera lofvande affären än den andra, och firmans kapitaler fastlåstes till allt större och större belopp; men den utanför stående allmänheten såg ingenting af dessa farliga dispositioner och affärekretsen utvidgades år från år. För husets chefer kunde det dock icke länge döljas, att de beträdten väg, som lätt kunde störta hela byggnaden, och då den under åren 1860—1865 herrskande manien att ombilda privata företag till aktiebolag erbjöd tillfälle att brivga nya kapiteler i affären, blef detta tillfälle också begagnadt. Månvga små kapitalister, pensionärer, enkot 0, s. V. anrtogo med begärlighet anbudet att få bli delegare. i ÖOverend, Gurneys comp:s verldsbekanta firma, Alla aktiva och passiva öfvertogos af aktiebolaget och husets chefer betingade sig en lösesuinma af 500,000 , hvilken dock icke skulle utbetalas förrän de större tillgångsposterna blifvit realiserade. Några af den garala firmans chefer inträdde i den nya firmans styrelse och aktieegarne inbetalte genast 750,000 , och på hösten 1865 öfvertogos affärerna af den nya ltirman Overend Gurney komp. limited, med de bästa utsigter om framgäng. Mea under det stora namnet doldes stora brister; under rättegången har det nemligen blifvit ådagalagdt, att buset, då öfverlåtelsen skedde, saknade allt rörelsekapital, i det att omkring 4 millioner voro fastlåsta i dubiösa företag, som sannolikt icke voro värda en fjerdedel; det är också ädogalagdt, att skulderna öfverstego tillgångarne med 2 millioner f, men deremot insatte cheferna af sin privatförmögenhet 2!2 millioner och trodde sig dermed hafva uppfyllt allan rättfärdighet mot aktieizmehafvarne. Detta må nu kunna betraktas som tvifvelaktigt, men det är ännu mera tviivelaktigt om den nya direktionen, hvari flera af de förra cheferna tagit säte, handlat ärligt uti att för allmänheten hemlighålla firmans verkliga ställning och att i inbjudningen upptega tullgångarne till deras fulla nominella värde. Ur mora: ligk synpunkt är ett sådant beteende alltid förkastligt och domstolen kommer snart stt afgöra om styrelsen kon blifva juridiskt ansvarig. Men äfven om detta ansvar göres gällande skall direktionen, ehuru den består sf välbergade män, omöjligen kunna betäcka den stora bristen, och de förderfliga följderna af husets fallissement den 11 Maj 1866 blifva derigenom endast obetydligt minskade. Det är icke synnerligen stora hus som lida vid aktiebolagets fall, ty de stora husen voro i regeln bolagets debitoter; men det är en massa småfolk, hvilka dels tagit aktier i affären och som uu häfta för aktiens hela belopp, hvaraf endast en del genast inbetaltes och dels sådana som deponerat sina besparingar hos bolaget, som nu få sitta emellan, Emellertid är Overend Gurnys gamla hedrade namn försvunnet ur engeiska handelsverlden. Alla chefernas tillgångar skola gå under klubban; oförsigtiga spekulationer hafva splittrat en furstlig förmögenhet, som samlades under loppet af ett halft århundrade, och om den en ; så berömda firman Overend Gurney skall handelns historia berätta säsom det märkbgasie, att den äindade-sin tillvaro tallissement fom framkallade exemRIE SDA GREN