nnner 1 sin helhet på annat stalle 1 detta blad. H. exe. statsministern för utrikes ärendena, hvars departement motionen rörde, var tillstädes i kammaren och tog ordet för att bemöta densamma. Grefve Manderström började med en historik öfver de försök till nedprutningar i anslagen till utrikesdepartementet, hvilka tillförene egt rum och uppehöll sig isynnerhet vid det af 1840 års riksdag fattade beslut, genom hvilket departementets budget nedsattes från 4E0,000 till 300,000 rdr. 1856 höjdes anslaget med 141.000 rår, eller till samma belopp, som det för närvarande utgör. Grefven förklarade det derefter vara ganska förtjenstfullt af motionären att söka uppgöra en ny stat för utrikesdepartementet, men trodde det äfven förenadt med svårigheter, då man ej egde erfarenhet af hvad dermed hade gemenskap. Det följande af framställningen gick ut på att visa, att motionärens indragningsförslag och till stöd för dem hemtade jemförelser från andra länder vittnade om sådan bristande erfarenhet och kännedom om förhållandena. Grefven framhöll huruIsom Danmarks utgift för enahandu ändamål I vore vida större i förhållande till folkmängden än Sverges; hurusom de holländska sändebudens låga aflöning möjliggjordes I derigenom, att landet hade god tillgång på lrika personer, som med egna uppoffringar låtogo sig platsernas bestridande; hurusom lagenter af högre rang kunde utöfva större inflytande till töljd af det lättare tillfälle Ide hade att komma i beröring med vederbörande i de länder, der de voro anställda; hurusom Sverges uppoffringar för ändamålet nu voro, om icke till siffran, så dock i verkligheten, i betraktande af förändradt myntvärde och ökade lefnadskostnader, vida mindre än för 100 år sedan; hurusom det var ogörligt att inom departementet förena chefens för kameralafdelningen befattning I med arkivariens, i anseende till bådas vigtiga göromål, bland hvilka h. exe. isynnerhet framhöll den förre tjenstemannens, såsom det lät, högst ansträngande bestyr att uppköpa vexlar i olika myntslag för att till de utländska beskickningarne öfversända deras aflöningar; slutligen hurusom förste sekreteraren omöjligen kunde umbäras, emedan det nödvändigt måste finnas någon som förde protokollet i statsrådet. Sedan hr Jöns Persson med några ord understödt motionen och lagt regeringen på hjertat folkets oförmåga att tåla högre skatter, uppträdde motionären, frih. Liljencrantz, för att besvara utrikesministerns anförande. Frih. Liljenerantz visade sig synnerligen förtrogen med ämnets alla detaljer och i vissa fall till och med litet bättre underrättad än departementschefen sjelf. Det var t. ex. af en viss komisk effekt att åhöra huru, sedan grefve Manderström nyss hade gifvit tillkänna att han sökt förskaffa sig, men ännu icke erhållit det holländska utrikesdepartementets budget, frih. Liljeneraniz kunde förklara att han i så fall varit lyckligare än h. exce., emedan han redan hade den holländska budgeten i handom. Tal. anförde för öfrigt, att grefven vid sin jemförelse med den danska budgeten hade utelemnat det till vår diplomati utgående bidrag från Norge och från konsulsfonden; att chefens för kameralafdelningen göromål inskränkte sig till en årsräkning, som kunde på ett par dagar uppgöras, och att för vexelköpen utgåives särskildt mäklarearfvode; att arkivarien i utrikesdepartementet hade vida mindre att göra än registratorerna i de öfriga statsdepartementen; att förste sekreterarens bestyr med protokollsföringen i statsrådet mycket vål kunde utföras af någon bland 2:dre sekreterarne, likasom för de öf riga departementen protokollet ofia föres af kanslister, 0. s. v. De i motioaen ifrågasatta sammenslegningar af flere diplomatiska platser försvarade tal. med hänvisning till andra länders exempel och med erinran om de ringa politiska förbindelser vi ega med en del af de länder, i hvilzxa vi nu hålla diplomatiska agenter. Han berörde vidare frågan om ekiperingspenningarne, pensionsstaten, expektansarfvodena, expensmedlen och resexostnaderna, belysande sina erinringar vid de särskilda puakterna med ganska anmärkningsvärda uppgifter om abnoormiteter, som kunna af räkenskaperna iaktitages med afseende å användningen af vissa poster under dessa särskilda titlar. I fråga om de hemliga fonderna — rörande hvilka en särskild interpellation blifvit i går framställd, hvilken ej hann på f. m. besvaras — sporde talaren hr utrikesministern om de hemliga utgifter, till hvilka de användas, verkligen äro af sådan beskaffenhet, att det är mindre lämpligt att representationen får del af sättet för deras användning. 1 så dant fall ville han ej yrka derpå, men hvad han deremot påyrkade var, att en ordentlig stat för utrikesdepartementet måtte af riksdagen uppgöras och att den ej måtte öfverskridas. Hr Hedlund, som dernäst uppträdde, wmledde sitt anförande med en förklaring, att han rönt ett plågsamt intryck af den analys af utrikesdepartementets utgiftsstat, som han nyss fätt åhöra, och att det skulle va: rit honom kärare om statsutskottet ensamt :ått del deraf. Vi tro för vår del, att der missbruk finnas att beifra, blifva de det sällan med någon framgång förr än de blifvit offentligen belysta, hvarigenom yrkandena om rättelser vinna stödet af en så kraftig allmän mening, att den förmår göra sig gällande. I motsats mot hr Hedlund tro vi således, att riksdagen och landet böra hålla de representanter räkning derför. hvilka kunna, såsom här skedde, klart belysa förhållanden, som verkligen böra blifva bekanta och då säkert svart blifva rättade, I sjelfva hufvudfrågan, el:ey möjligheten af besparingar RR ivedje hufvudtitela tycktes i öfrigt hr Hedlund vara af samma tanka som motionären. Befattningars obehöflighetådagalägges b st derigenom att de kunna slltsomoftast och huru länge som helst hållas vakanta, utan att någon olägenhet doraf uppstår. Man borde dessutom göra sig reda för ef hvad slags vigt det vore för Sverge alt känna det, som utgör föremål för diplomaternas meddelanden, Talaren tycktes, i betraktande af irontalets yttrande rörande vår utrikes politik och af vår maktställning, anlagaatt vi saklöst kunna undvara desamma, helst diplomsterna vanligen äro ytterst främmande för den nya fakt. r, svm numera ingår toto ad förhkEfton dån till hyarandra nom,