Aftonbladet – 29 januari 1867, sida 3

llid I IS DA tr kl No ch R———— d 0 Dagens plena. Första kammaren. ng), Kammarens tillfälliga utskottsbetänkande n: . 4, med förslag till reglementariska föreskrifter . föredrogs och bordlades. 51 Hr Schartan önskade göra ett tillägg till sit ) I anförande vid remissen af den k. proposition on ge a tull å kaffe, socker och tobak. I denn: föreslogs 1 öres förhöjning å tobak, af hvil st ken förhöjning beräknades en inkomst af 50,004 a. tdr. Tal. hade sjelf i en motion föreslagit e I förhöjd tull af 5 öre, och trodde att man icke a 8 I undseende för tullverkets ökade svårigheter i af ilseende på kontrollen borde undvika att bestäm cma en lämplig afgift på ett eller annat. Ocha er ) alla 8. k. kassaartiklar vore ingen mera förtjen att åsättas en förhöjd tull är just tobaken. Tal visste väl att de åsigter han uttalade ej torde : allmänhet hyllas af kammaren, men den vore Jliksom hvarje annan åsigt den persons egendom. ällsom uttalar den; och då tal. ansåg nyttigt ati n all inhemsk produktion höjdes genom lagstift. ej ningen, hade han också föreslagit högre tull på ; Itobak. Man kunde visserligen säga att tobaken redan är tillräckligt högt beskattad, men pen1I ningar behöfvas, och tal. uppmanade derför ben I villningsutskottet att åsätta tobak en annan till sats än K. M:t föreslagit, nemligen såsom tal. önskade 5 öre, utom för cigarrer med 10 öre. . Hr Lagercrantz försvarade de i k. propositionen föreslagna tullsatser, dels med afseende på den ökade faran för smuggling och dels med afseende på konsumentens fördel. Propositionen I remitterades till bevillningsutskottet. -). Vid föredragning af K M:ts proposition om Ridderstolpeska husets öfverlemnande till telegrafverket, anmärkte Grefve C. G. Mörner, att det, vid jemförelse mellan den hyra nämnda verk nu betalar, med kostnaden för husets iståndsättande, skulle komma att bo 4 å 5 gånger dyrare än förut. Under sådana förhållanden vore det väl lofligt att undersöka, om hela den ifrågavarande lokalen vore för telegrafverket behöflig. Bland annat kunde anmärkas att om verket finge sin önskan uppfylld om magasin för materialier i samma lokal, detta skulle blifva en alltför dyr materialbod, belägen på en af Stockholms dyraste platser; och det kunde väl icke anses så obeqvämt för tjenstemännen om denna materialbod förlades till annan plats. Icke ens stadens grosshandlare gjorde anspråk på att hafva sina magasiner vid en så framstående plats invid kongl. slottet. En del andra verk med d bara arkiver äro inrymda i hyrda lokaler vid trånga gator, der eldfara lätt kan yppas och räddning blir svår, och tal. hemställde derför om ej äfven något anvat verk kunI de i nämnda-egendom inrymmas jemte telegrafverket, som hittills sjelf bestridt sina utgifter, .) men i motsatt fall-skulle blifva. ett af de.dyraste. Hr Sehartau instämde, men önskade att utskottet först måtte anskaff. upplysning om kostnaden för husets ombyggnad. Det har länge ansetts dåligt, men man vet att gamla hus kunJ na stå hela halfva sekel och ett exempel derpå fanns helt nära intill. . Det var nemligen för 26 år sedan fråga om att rifva ena flygeln till rikets ständers hus, emedan den eljest skulle ramla af sig sjelf; likväl står den ännu. Man borde derför vara varsam med beslutet om byggnadens rifning; talaren trodde att det kan stå många år ännu, om det än kunde anses för svagt för den stora bördan af riksarkivet. I händelse af försäljning skulle staten säkert få igen sma penningar och den enskilde köparen kommer visst icke att rifva huset. Ville derför icke bestrida förslaget i den kongl. propositionen, emedan staten behöfver flera hus än den nu eger, och ansåg ej skäl vara att afhända sig byggnaden. r Lagercrantz upplyste rörande kostnaderna att enligt öfverintendentsembetets förslag reparationen skulle gå till 85,000 rdr utan inredning, hvilken sednare ensamt blifvit beräknad till 13,000 rdr. eller tillsammans 98,000. Embetet hade derjemte inlemnat kostnadsförslag till nybyggnad af ett 4-våningshus, slutande sig -på 105,000 rdr, och skilnaden var således ej större än att det sednare alternativet borde anses lördelaktigast, helst de hufvudsakligaste anmärkningarne möt : den nuvarande byggnaden gällde grunden. ; Rörande lokalens användning hade telegraf-. ningar upplyst, att den redan nu behöfde tre1 våningar och inom kort äfven den fjerde. Förl: någon tid torde således äfven något annat verk . der inrymmas, men då telegrafverket redan be J: höfde så stort utrymme vore bäst att åt det-l; samma upa det hela. — Hvad materiälierna ; angick, så var meningen att inrymma dem på egendomens baksida inåt gården. — Propositio-; nen remitterades till statsutskottet. Hr Dickksons motion om räntans fullkomliga : frigifvande gat frih. Sprengtporten anledning j att erkänna räntans frihet vara en obestridlig ( fördel, kånske till och med nödvändig för det : stora affärslifvet; men för industrien och jord-, bruket imebär den em fara, som lätt kän öf-l; vergå till förtryck; ty de äro underkastade mycken ovisshet, dels genom felslagna skördar, dels ge1: nom lagar som man ej anat eller ens bort ana. ls j 1 j 4 ( RT rr De bolledl a TRA Denna osäkerhet ökas ännu mera genom räntans frigifvande, då kapitalet utgör en oumbärlig a ihvarj produktion: Räntans stegring minskar fastighetsvärdet, och: om, den går: för långt, skall detta leda till en nödtvungen omflyttning af förmögenheten i landet, till en omstörtning. Troligen var det detta förhållande sormi föranledde förlidet riksdag att medgifva räntäns frihet för korta papper, men icke för! ittteckningar. Det var nu detta svaga skydd som mötiodären vill bortrycka. Han resonnerar som så, att det är fördelaktigare att kunna få låna till hvad pris som helst, än att icke få låna alls. Men den som kommit så långt, satt: han nödgas skaffa sig penningar på detta sätt, vore nära behofvet att realisera sinegendom; och vid en sådan realisering skulle han förlora mer än han vunnit genom möjligheten att få låna. Frågan var af ömtålig natur, Gch följderna af den ifrågasatta Kigilden skulle bli svåra att ändra. Hr Schartåu nekade icke att frågan om räntans frigifvaude i prineip vore riktig, då hvarje annan näring är fri, och rikets ständer hade der-i för beslutit att den i allmänhet skulle vara fri. Men tidpunkten för detta beslut hade varit olycaligt vald; och tal. beklagade att en i öfrigt riktig grundsats: blifvit tillämpad på:en sådan tid, då räntan stegrats i stället för att sänkas. De enskilda bankerna hade -derigenom väl erhållit en ganska vacker pröcent, men man borde j i lagstifta för de verk, som redan sitta vid de egyptiska köttgrytorna,; utan för den stora mängden af folket. Utan tvifvel kommer räntan att tterligare stegras, och det vore derföre ej underligt om de som behöfva låna, fruktade detta nya förslag. Fastighetsegarnes ställning skall genom räntans frigifvande bli ännu sämre än förr. Men landets ställning är ej sådan, attden tål vid någon försämring, och det vore derför hjertlöst att införa något som skulle medföra ännu större trångmål. ; Visserligen heter det, att det är bättre att fs låna mot hög ränta än att icke få låna alls; detta vöre väl sannt, men talaren tviflade icke på att den, som nödgas betala. sådan ränta, begår samma misstag som den, -hvilkön pantsätter sin silfversked för att skaffa sig bröd för dagen. Slutet blir ändå att han blir af med sin sked. På samma sätt skall fastighetseZaren, i händelse räntan blir fri, få gå som sparfven från axet: Äfven hr Trolle bestridde motionen, som re-T mitterades till lagutskottet. p Derefter väcktes en mängd nya motioner, hvarå vi först i morgon kunna meddela förteckning, emedan det vid uppläsningen vat omöjligt att uppfatta:derassinnehåll. Andra kammaren. Under dagens förmiddagsplenum hafva ganska många, troligen omkring 100, motioner blifvit YST SS MOSSE AT RR RR kt kr or fr JR RR co I LÖD EE PA