Aftonbladet – 29 januari 1867, sida 3

jhafva för att fylla sitt stora ändamål: stl bibringa gudsfruktan, upplysning och medborger. lig dygd åt ett folk, som har rättigheten att styra sig sjelft. Genom den inspektion af folkskolan, som under sednare tiden utöfvats ej mindre af staten än af en del landsting, har den upplysning nemligen vunnits, att folkskolan många orter icke är hvad den kunde och :-bo vara, samt att den i allmänhet icke motsvarar de billiga anspråk, man på grund af (842 års folkskolstadga på den eger. Ja, man har erfarit att på många orter undervisningen i folkskolan sällan sträcker sig utöfver inhemtandet af bildningens medel — färdigheten att läsa, skrifva och na, men icke till bildningen sjelf, så att endast ett litet fåtal af allmogens barn fått lära något af de till allmän medborgerlig bildning hörandenödiga kunskapsämnen, såsom, utom religionkunskap, historia, geografi, modersmålets skrifvande, hnaturlära, de allmänna begreppen xt geometri samt ytors uppmätning och afvägning, linears teckning, m. m. De väsentligaste hindren för folkskolans lyft. ning synes mig ligga dels i dess styrelce, dels i dess organisation, dels ock i bristande 1n-del. Hvad styrelsen angår, har genom den inspektion af folkskolan, som Elfsborgs läns landsting utöfvat, den erfarenhet vunnits att stadgandet i 2 af 1822 års skolstadga, stt pastor ovilkorligen skall vara ordförande i exolstyrelsen, icke varit gagneligt. Genom detta stadande kommer ledningen af och tillsyren vid folkskolan att bero af a enskilda personlighet, hans liknöjdhet eller fördom mot tidens fordringar pi RK vp hansålder, ledighet från andra göromål och hans fysiska krafter, hvilka, der skolorna äro flera, icke alltid kunna vara för behofvet NRP oh och lika re som man med tacksamhet bör erkänna, att foll skolan i allmänhet i presten har sin rätta och bästa målsman, lika visst har erfarenheten ådagalagt, att förhållandet icke allestädes är sådant; men enär folkskolans väl icke bör bero af dyli) nyss anmärkta tillfälligheter, synes mig vara al än aut stadgandet i nämnda af skolstadgan sålunda ändras, att till ordförande i skolstyrelse utses den person, ehvad han är prest eller ej, som inom distriktet dertill anses lämpligast, men ått pastor, som fortfarande bör vara skolans inspektor, skall vara sjelfskrifven letzmot af skolstyrelsen med rätt och skyldighet för honom, om han finner beslut, som af skolstycelsen fattas, stridande mot lag eller skolans fa att underställa beslutet vederbörande myndighets pröfning. Hvad organisationen beträffar, vågar jag såsom ett fel anmärka, att i stadgan icke finnes öovilkorligen föreskrifvet, att i hvarje skoldistrikt, det må bestå af en eller flera socknar, skall finnas minst en fast skola samt derutöfver så många småskolor, som behofvet påkallar. Det i skolstadgan härifrån medgifna undantag och rättigheten att besöjja barns underviswing i flyttbara skolor, må hafva varit berättigadt år 1842; men är det icke nu. Om med folkskolan skall vinnas dess mål, allmän medborgerlig bildning, är påtagligt, att den måste vara fast med oafbruten verksamhet under lästerminerna samt att lörarne i den fasta skolan befrias från bokstafeundervisning och stafning. Folkskolan, som bi afse den egentliga folkbildningen, är nu, sådan den på de flesta ställen är inrättad, ej annat än en innanläsningsanstalt; och ett enda barn, som, sysselsatt med stafning, fordrar lärarefis omedelbara undervisning, kan, sedan monitörssystemet numera är öfvergifvet, 1 väsentlig mån förringa Her förstöra nyttan af de öfriges skolgång. Om folkskolan alltså skall medföra det gagn nan önskar, måste skolläraren befrias från bioringandet af den första färdigheten i innanäsning och skrifning, genom ovilkorligt städsande om småskolors inrättande-i: tillräckligt intal för särskilda distrikter och genom bestämnande af ett visst mått af kunskap för intasande i den svar folkskolan. För småskolors inrättande förgfinnes dessutom tt annat lika giltigt skäl. Då man nemiligen cke lärer kunna begära att i allmänhet mer än n fast skola inrättas i hvarje skoldistrikt, men lessa ofta ha den utsträckning, att de yttersta emman derinom, äfven om den fasta skolan jar ett centralt läge, ligga två å tre qvarts mil rån skolan samt man ieke ens kan iirågasätta tt barn af sju eller åtta års ålder i alla årstider lera dagar 1 veckan skola vandra denna långa äg till. och från skolan, så uppstår redan häraf tt oafvisligt behof af småskolor; och dessa äro åtagligen alldeles oundgängliga för folkunderisningens framgång. Såsom brister i skolstadgan tillåter jag mig fven anmärka, att densamma icke ovilkorligt åbjuder att .gossarne i skolan öfvas i gymnatik, exercis och. krigiska lekar och att undervisning lemnas i trädgårdsodling samt att för. ådant. :äfidamål och -ej för lärarens enskilda ehof vid hvarje fast skola skall finnas planteingsland tjenligt till trädgårdsskötsel, och anser 2gmig icke behöfva inom denna högtärade ammare utveckla skälen för behöfligheten af essa stadganden. Såsom ett slutligt mål, till hvilket man i fråga m. undervisningen i allmänhet bör sträfva, syes mig vara att undervisningen i folkskolan öch e första klasserna af elementaärläroverken samanföras och ordnas sålunda, att de två lägsta lasserna i sistnämnda läroverk indragas och erättas af folkskolan, som organiseras så, vå irjupgar,, som genomgått den, kunna intagas lementarskolans första klass, hvilken då bör notsvara den nuvarande tredje med någon oms yttning af läroämnen, så att t. ex. tyska språet först förekommer i denha klass. . Många. och stora fördelar skulle utan tvifvek ärigenom vitinas, såsom -en närmare s ans utning al.samhällsklasserna, en betydlig minskimg af de olägenheter, hvaraf elementarläroerken nu lida till följd af öfverbefolkning iskorna och deraf uppkommande brist på utrymme ch lärarekrafter, besparing af kostnader för den; nskilde och för staten, enär barnen ide späare åren då ej behöfde skickas från hemmet, ch den kostnad, som nu utgår dels till lärarne å lementarläroverkens nämnda klasser och dela II tvåklassiga läroverk, hvilka då såsom öfver ödiga kunde indragas, skulle kunna besparas ch användas till utbildning af folkskolan; men; å denha måhända icke ännu hunnit den uteckling, att förslaget för närvarande låter sig enomföras, har jag endast velat på detta sätt ntyda min åsigt i ämnet, — en äfven till den organisation af folkskolan, mm jag för närvarande anser nödig saknar föl: et, tryckt af skattebördor såsom det nu är, ert rderliga tillgångar, äfven. om dervid i berkikne tages de SJ obetydliga bidrag, som af stas n för närvarande till folkskolan lemnas; och: muru jag lika mycket som någon annan inser 5dvändigheten för såväl den enskilde som stas n att under öu för handen varande brydsamma rhällanden iakttaga all möjlig sparsamhet, sy8 det mig dock klart, att njugghet här vore öseri eller ett förspillande af nationens andliga after, hvilka, för hvarje stat lifsnödvändiga, o det i ännu högre gråd för en mindre; och g anser följaktligen af nöden att staten ännuw aftigare än förr bispringer folket vid ordnande, dess folkskoleväsende, dervid det torde finnas! mpligast att staten för detta ändamål till koms unerna afstår hela den personella skyddsafgifs n, derutöfver anslag fortfarande såsom hittills rde blifva nödiga för att understödja rea vg vid upprätthållandet af deras folk olor. åsom ett bevis uppå huru ojemnt inna tunga faller och följaktligen huru geläget det är att ett avslag lemnas till jemnande afdenna olikhet,! beder jag att ;,nämpa, att, då hvarje hemma1i i en socken det pastorat jag tillhör och der ett hemmans edelvärde nu Gl kan skattas högre än till 10 12 tusen rdr, till folkskolan årligen betalar öf: rår, ett hemman i det rikare Wadsbo härad