ae noden. TENS RRN Hrigsrätts -undersökningen om ångkorvetten Orådds strandning. För den fortsatta undersökningen i detta mål lemnar Blekingsposten följande redogörelse: I onsdags fortsattes ånyo detta mål, hvarvid först hördes underlöjtnant Puke, (utan ed), hvilken upplyste att hans vakt slutat kl. 2 e. m. och att lotsen dessförinnan gått ned, samt begärt att blifva purräd kl. 1a 5 (hvilket ock sedan skedue); att P. vid skeppsbrottet var vaktfri, och befann sig i gunrummet; skyndade vid stötarne upp på däck och såg dervid om babord tvenne: rörliga sken, hvilka han trodde vara ifrån båtarne; såg sednare om styrbord ett rödt sken, som troligen varit lifräddningsbåtens lanterna; biträdde att kasta raketer från fartyget, och sedan vid båtarnes utsättning, detta sednare dock utan att han dertill var särskildt: beordrad. Hans plats vår annars, som signalofficer, akter-ut, men der var nu intet att göra. Jollen uttogs ur slupen, enligt order, och sattes på däck, hvarefter slup. och barkass utsattes. Båtarne voro fästade akter-ut med kabel och för-ut med ända; båtarne lågo i början väl. Vittnet beordrades sedan: af sekonden att nedgå i barkaseen, för att tillse att den klargjordes. Slupen bortslets strax derpå, men flöt-på rät köl, så länge P. såg den. Förändan på slipen hade redan en gång förut lösslitits, men slupen fasthängde i akterförtöjningen, och bragtes genom -rodd åter intill fartygssidan, då flera ändar nedkastades till förstärkning. Hr P. uppger äfven, att fockmasten ej var kapad när slapen lösslets, och att fartygets svängning börjat innan masten kapades. Ordern att nedgå i barkassen kunde hr P. ej fullgöra, emedan nu sjön bröt öfver så, att det var omöjligt att n.dgå. 1 barkassen fanns redan en mängd ändar, hvaraf löjtnanten sjelf kastat ned 5 å 6. Barkassan började fyllas med vatten, hvilket hr P. rapporterade till sekonden, äfvensom att slupen slitits 1osa. (Kapten Lind af Hageby anmärkte härvid, att löjtnant Pukes rapport lydde att bäde slup och burkass slitit sig loss, den sednare med vatten i) Åndar räcktes till barsassen att hbjelpa folket upp, och hr P. lyckades sjelf ) et hjelpa upp jungmannen af 2:a komp. Sandberg; har sedermera hört att flera blifvit ur båten upphjelpta. Hr P. sprang akter-ut för att skalfa möra folk, för att) hjelpa båtbesättningen upp, men när hatl åerkom, såg han sista gängen, sannolikt vid skenet af boglanternan, barkassen liger i mervatten under Orädds bog, och : roppar syntes i båten. Detta blef ej särskildt rapporteradt. Emelleitid blef besättningen just na kallad akter-öfver för att ej stå i vägen när fockmasten skulle kapas. Masten föll om styrbord, å hvilken sida äfven båten var; anser att ej båten, ifall den ännu legat, der P. såg den, skulle gunnat hefva någon olägenhet af mastens fall. (Kommevdörkapten Kaefle upplyste, att den sedan ilandflutna barkassen endast var något skadad i bogen.) Hr P. säger sig aldrig hört någon order, att tillse det ingen obehörig fick gå ned i båtarne, men har sedermera hört att sådana order gifvits från Kkommandobryggan. (Löjtnunt Beeckström upplyste härvid, att han repeterat sagde order, som gafs flera gånger från kommandobryggan, men ej hört att någon order gifvits åt löjtnant Puke, att ha tillsyn om orderngs lydande.) Underkonstapel Åström hade vakt på däck såsom skeppare på backen, såg intet anmärkniogsvärdt förrän kl. 5,37, då han såg en lanterna, som varskoddes af babords utkik och repeierades akter-öfver af skepparen Hagmen. Det var just då folket höll på att äntraupp för att refva toppseglet, som lanternan varskoddes. (Hade så varit förhållåndet, tyckes det emellertid ha varskotts mycket sent, emedan refningen just kommenderades sedan skenet synts.) Hörde ej något rop från utkiken på fockmasten. (Utkikep, Orädd, uppgaf nu, att det finves en båtsman Solblom, som har hört hans rop.) Löjtnant O. Nordenskjöld, nnderstyrman Nilsson och maskinisten Scherström fingo ! derefter aflägga vittnes-ed, samt hördes der-: efter och berättade: 1 Löjtvant Nordenskjöld, hade vakt från 211 G fs t till 4. Lotsen var derunder nere. Löjtnant N. lemnade vakten åt löjtnant Beeckström, som sade sig nyss ha sett i sjökortet, Det vore icke omöjligt, men vittnet kunde icke erinra sig, hvarken att lotsen sågt honom att strömmen var emot, ej heller att löjt-1 nanten sjelf sagt detta åt Gadelius. (Kom-li mendörkapten Kafle påminde sig att löjt4 nanten sagt någonting om fartyget i kaju-tan, men kunde ej minnas hvad det var.) I Var i gunrummet, och hede ej vakt vid påstötningen. Skyndade upp till backen oche såg då i ena båten, troligen i slup ny 21f man; till barkassen voro äfven delade 2 man, men dem såg vittnet ej; det var kol mörkt, så att ej ens närmast stående personer kunde igenkännas; arbetade att gilva förända åt båtarne och firade sedan, när de halades långs sidan Hade ej märkt, attsedan båtarne lagt ut, någon nedgått i dem, men ej beller hört något förbud deremot. I slupen voro slutligen 3 man och i barkasl sen omkring ett dussin. Såg öfverskeppa-, ren Lindqvist och några andra sysselsa.taj att hjelpa upp en man ifrån båtarne, samt ; bj Ipte ejelf, i förening med löjtnant Puke, upp en. Hörde nödrop från dem som Jågo r i vattnet, hvarom dock ej. särskildt rappor-!; terades. Måste före mastens fall draga sig, tillbaka, och såg ej när barkassen slets. loss. Kanten Lind af :Haceliv.droc sie. ni. tilll.