Aftonbladet – 29 januari 1867, sida 1

Den aflidne bade tagit de befarade upp täckterna med sig i grafven. Fångvsktaren försvann, och man lyckader aldrig få reda på honom trots de noggran. naste efterforskningar. Med rätt eller orätt gjorde den förnäme stadsdelen grefve Warrens den äran at tillskrifva honom denna händelse, oeh bar brydde sig icke om att vederlägga pratet. Pet enda polisen lyckades upptäcka, val att vaktkarlen, som helt nyligen blifvit an. tagen i tjenst, förut hade tillhört grefvens talrika tjenstepersonal. Då alla materiella bevis saknades, ansåg den emellertid klokast att ingenting görs vid eaken, men föresatte sig likväl att ut. kräfva hämnd vid första lämpliga. tillfälle. Och detta tillfälle lät icke länge vänta på sig. Första måndagen af sista karnevalen hade hela polispref: kturen råkat i uppror af föl jande anledning: . Ett bref, som blifvit qvarliggande på posten i anledning af otydlig eller felande adress, blef af vederbörande postijensteman öppnadt efter en viss tids föriopp för alt! återskickas till afsändaren, i enlighet med bruket inom postverket. Men det uppstod en liten svårighet, då man ville taga kännedom om brefvets innehåll. Det var nemligen skrifvet med obe. kanta skriftecken, som ingen afftjenstemännen kunde uttyda. Brefvet, som var gulvadt, samt öfverfullt med stämplar och päskrifter, tycktes vara kommet läng väga ifrån och ha varit mycket länge på vägen, Under det man vände och tummade bref: vet fram och åter för alt utleta adressen, (rodde man sig emellertid läsa namnet major Karl Bchinner, namnet på grefvens intendent; och, då man ingenting lyckades få