Aftonbladet – 29 januari 1867, sida 1

minsn blifvit antänd, rå att man väl såg hur eldregnet upplyste horizonten, men icke kunde upptäcka handen som antändt den Dessa rykten utbredde sig med en utom ordentlig ekyndsamhet, och undermineradt i tysthet den idol, för hvilken en beun. drande skara uppstämde sina rökverk. Sakerna hade slutligen kommit på der punkt, att den alltid misstänksamma poliser börjat komma i rörelse, Man vidtog åtgärder för att få veta frår hvilken eld denna rök utgick, Men grefvens ställning ver så klar, hans förmögenhet så verkligt solid, hans lefrads sätt å öppet för allas blickar, att misstan karne försvunno af sig sjelfva och de fiendtliga åtgärderna vände sig till hans fördel. tSmädelsen, doktor, smädelsen ! Man må ste ständigt upprepa den !4 låter Beaumars chais sin Bazile säga. Han eller någon av nan her också sagt: Smäda, smäda, det fegtnar alltid något qvar.? Båda dessa råd äro tyvärr alltför lätta att följa. Derföre afstcd icke heller polisen från striden, ehuru den såg sig öfvervunner. Den väntade och Jade märke till äfven de till utseendet mes obetydliga händelser. Den ökade småningom på sina pappersluntor och spejade efter rätta ögpnblieket ait äter upp träda inom skrankorna, men höll sig fortfarande på defensiven och låtsade tillsvidare att ha skjutit undan hela saken. Emellertid inträffade tvenne händelser, söm gäfvo höga vederbörande inom polis prefekturen mycket alt tänka på och hvilka fästade deras och allmänhetens uppmärksamhet på grefven. Vi skola omnämna dessa händelser för att öra våra personers ställning så tydlig som möjligt och på samma gång gifva en anty