Aftonbladet – 29 januari 1867, sida 1

hästar fått göra tjenst både åt grefven oci hans intendent, och skummet som vid åter komsten dröp af tyglarne, bevisade att de rag befattning icke var någon sinecure. Hans vagnar, som utgingo från Binder: verkstäder eller kommo från England, vorc icke lysande eller öfverflödigt prydda mec eköldemärken. På sin höjd visade en nä stan omärklig greflig krona, som endast genom sin klara gula färg stack uta emot den mörka bottnen, att egaren til degsa pröktiga cch enkla ekipsger icke va någon hr Martin eller hr Frangois. Hans livrå, blått med silfver, 1og sig för: träffligt ut taxpä hans vagn eller vid in gången till hans ofantliga vestibuler, I hen: galor AT inrädde endast svartklädda betjen er silfverkedja om halsen, sam ter, med en Tr silkesstrumpor och skor. Det var endast de röda klackarne som fattades. Vi behöfva icke tillägga att grefven, som var enkel i sin klädsel, icke begagnade några lysande smycken, och endast utmärkte sig genom sitt utomordentligt fina linne. Ssom konung inom modets verld förde grefve Warrens sin bräckliga men icke des! mindre tunga spira med på stadig hand at ingen vågade täfla med honom, och talriks vänner och smickrare utgjorde hans bof. Men om grefve Warrens hade tillgifne vänner, som voro beredda att försvara ho. nom : ot hvarje skymf, så hade han också oblidkeliga fiender, osynliga fiender, under. jordiska till och med, eller åtminstone far liga, emedan deras arbete var underjordiskt ett mullvadsarbete, tåligt och ihärdigt. De svartsjuke och afundsamme gingo til vega med förtal och smädelse. De strödde öfverallt omkring sig förolämpende rykten som voro komprometterande ur politisk syn punkt, och drogo sig derpå tillbaka så snar