Aftonbladet – 29 januari 1867, sida 1

händer som ville binda honom i gyldenc bojar. Men de små händerna knötos med hotande åtbörder och de afundsjuke lofvade att begagna sig af första tillfälle för ett omkullstörta afguden och krossa honom under sin piedestal. Grefven utvecklade för öfrigt en verkligen furstlig lyx. Hans ridhästar, af arabisk och engelsk hörkomst, lemnade de snabbaste springare efter sig; hons vagns: och ar ?tshästar, ef normendisk, percherons no toisk race, utgjorde föremål eller mecklenou ! för, alla kännares beun. vB, san a om hans stall, hvilka, näst sta. tilly under den förste Conde, kunde 805. för de präktigaste som någonsin blifvit byggda i Frankrike. De vo:o tre till antalet. Det första, af ek, med belysning uppifrån taket, något som vid denna tid var mycket sällsynt, in nehöll tjugo spiltor med krubbor af malakit. Der funnos de hästar, hva: på grefven satte största värdet. Ofvanför hvarje krubba sat: en tafla som meddelade upplysning om djurets race och namn, I det andra, som var inrättadt till sjukhus, vakade en djurläka e, enkom anställd för att vårda grefvens hästar och hundar. Det tredje, som låg på afstånd från de båda andra och dit man kom genom en li ten all, mottog de hästar som hemkommo nattetid, så att icke de som tjenstgjorde om dagarne behöfde störas i derss sömn. i vilja blott i förbigående nämna et litet fjerde stall, som endast innehöll två spiltor, der natt och dag två ädla djur med fina ben och breda bringor stodo betslade och sadlade färdiga att begagnas för längre utflykter. Redan många gånger hade dessa reserv