Aftonbladet – 28 januari 1867, sida 2

Ni påstår er känna mitt förflutna lit?? återtog hon efter ett ögonblicks tystnad. Det gör jag.? Om så är, med hvad rättighet har ni då förföljt mig? I kraft af hvilken order har ni drifvit mig ända till sjelfmordets half. öppnade portar? Hvilket skamligt, vanhedorligt köp har ni att föreslå mig?? PArma menniskonatur!? utropade den okände bittert. Ati aldrig tro på en oegennyttig tanke! Att beständigt föreställa sig ait en god handling döljer ett brott eller en låghet! Olyckliga qviona! ni vill icke beripa att ni inger mig ett verkligt och sannt intresse; och likväl älskar jag er som jag skulle älska min dotter eller min syster.? pod Och likväl, fortfor han häftigt, Phar jag icke något annat syftemål, än att återgifva er, att låta er återfinna spillrorna af den lycka som krossats mellan edra oskyldiga händer för en eländig och nedrig uslings orena andedrägt! dÄfven detta! Han vet äfven detta!4 sade hon för sig sjelf. Men denne man, denne usling har jag knappast sett; jag känner icke en gång hans namn. Hans namn, jag känner det, jag. Oh! säg mig det! Säg mig det, så skall jag tro alla edra ord, jag skall lyda hvarje befallning från er. Detta namn är min återvunna heder, det är min sons heder, det är rättigheten att gå med upprätt hufvud och att se alla qvinnor i ansigtet, som kunna nämna sina barns fader vid namn, Oh! Får jag blott detta namn i mitt våld, skall den som bär det nödgas godtgöra allt det onda han tillfogat mig elier åtminstone försöka att godtgöra det.t ZOch om han icke vill det?4 Om han icke vill det!Jag skulle icke