Aftonbladet – 26 januari 1867, sida 2

SMAD MUTV SlR Me Riksdagen har i dag fått mottaga ett stort antal kongl. propositioner, bland dem flere af de vigtigaste som torde vara att under riksdagen förvänta, såsom förslagen om jernvägsbyggnadernas fullföljande, vapen skattens införande, bränvinsbränningsafgiftens samt socker-, kaffe-, tobaksoch bränvinstullens höjande m. fl., enligt hvad läsaren inhemtar af den under rubriken riksdagen meddelade förteckning. Propositionerna framburos af statsrådet Bredberg, och man anmärkte med fägnad, att den fordom brukliga ceremonien med vederbörande staterådsledamots högtidliga införande under eskort af ett antal af församlingens ledamöter, nu blifvit bortlagd. Statsrådet Bredberg hade helt enkelt tagit plats på ministerbänken och framträdde på upprop af talmannen för att fullgöra sitt uppdrag. Vi ha naturligtvis ännu icke varit i till fälle taga någon kännedom om flertalet bland de TE förslagen, men se oss redan nu i tillfälle angifva hufvudinnehållet af den kongl. propositionen rörande jernvägsarbetenas fortsättande, I den -kongt. propositionen yttras; att K. M:t anser äfven nu vara angeläget, att icke bedrifva jernvägsbygguaderna i. alltför stor skala eller splittra arbetskrafterna och anslagen på flere särskilda banor; utan använda alla de medel, som till jernvägsbyggnader kunna anvisas, uteslutande å Nordvestra stambanan; men icke blott af ekonomiska, utan ännu mer af politiska och militära skäl anser K. M:t, att arbetena å denna bana böra fortgå med sådan utsträckning, att den tidpunkt, då de båda rikena och deras hufvudstäder varda med en sammanhängande jernväg förenade, icke må längre aflägsnas än nödigt afseende å. de finansiella förhållandena ovilkorligen bjuder?, och föreslår med hänsyn härtill K. M:t: 1:0 att de till fortsättning af byggnadsarbetena å Nordvestra stambanan emellan Kristinebamn och Arvika nödiga medel anskaffas genom lån; och 2:0 att, för ett ändamålsenligt bedrifvande af arbetena, så att linien emellan Kristinehamn och Carlstad redan år 1869 och den öfriga delen år 1870 må kurvna fullbordas, af dessa medel må utgå, under år 1867 720,000 rdr och år 1868 — 4,533,000 rdr. Beträffande frågan om. anskaffandet af nu föreslagna belopp, tillhopa 5,253,000 rdr, anser K. M:t hinder sannolikt icke möta att på skäliga vilkor erhålla detsamma utan anlitande af den utländska penningmarknaden, mot utfärdande från riksgäldskontoret af räntebärande obligationer, ställda i svenskt mynt och på iolösen efter vissa år, eller på viss uppsägning från kontorets sida, för att framdeles, om ett större fonderadt lån varder upptaget, dermed sammanläggas. ?Skulle deremot riksdagen — heter det vidare i den kongl. propositionen — af en eller annan anledning, redan nu besluta upptagandet af ett nytt fonderadt lån, synas giltiga skäl vara för hand att i detta lån intaca förrberörde belopp, i hvilket fall jemväl torde böra komma under öfvervägande, huruvida icke fördelaktigast skulle vara, att samtidigt upplåna de för alla återstående byggnadsarbetena å Nordvestra stambanan erforderliga medel; och bör, i hvilketdera fallet som helst, den ränteliqvid elter annuitet, som under loppet af år 1868 skall utgå för de medel, som under ären 1867 och 1868 erfordras, icke k:una blifva större, än att densamma betäckes med de i K. M:ts proposition angående statsverkets tillständ och behof för detta ändamål afsedda 300,000 rår.? Slutligen föreslår K. M:t att kontrollundersökningar för ifrågasatta bibaneanläggningar må af byggnadsanslaget bestridas, dels ör att bereda större säkerhet i afseende å kostnadsberäkningarne, för den händelse statsunderstöd för dem ifrågako nmer, dels för att bereda någon sysselsättning åt det stora antal kunniga ipgeniörer, som blifva arbetslösa genom jernvägsbyggnadernas inskränkning. Tiden har föröfrigt i båda kamrarne hufvudsakligen upptagits af motionsläsning. Bland märkliga företeelser dervid anteckna vi, att hr Witt fann sig föranlåten med kammarens medgifvande återtaga en af honom väckt motion om prygelstraftets afskaffande, sedan justitiestatsministern meddelat underrättelse om det afseende som sednaste riksdags framställning rörande detta ämne hos K. M:t vunnit. Någon öfverläggning förekom föröfrigt med anledning at hr Ribbings motion om ålderstigna och sjukliga presters pensionering. Bland andra uppträdde hr Hedlund, visande att de praktiska svårigheter, som mötte förslaget, voro lika stora, som den teoretiska grunden för detsamma var falsk. Talaren varnade mot den föreställningen, att religiositeten i ett land höjdes genom förökande af presternas antal. Erfarenheten ådagalade tvärtom, att ju flere prester det funnes desto sämre vore religiositeten,