Aftonbladet – 26 januari 1867, sida 2

LITTERATURTIDNING. Innehåll: Hahr, Handbok för jägare och jagtvänner. — Småbitar på vers och prosa af Lea. -— Stjornström, Karta öfver Westernerrlands län. — Litteratvroch konstnotiser. lahr, Th., Handbok för Jägare och Jagtvänner. Andra häftet. Stockholm, P. A. Norstedt söner, 1866. Med det nu utkomna andra häftet är hr Ph. Hahrs arbete färdigt, och vi ega således en handbok i jagt, afsedd för svenska örhållanden och på svenska språket, hvilsen i utförlighet, sakrikedom och rationel nällning mäter sig med en Döbels, en Hastigs, Jesters, aus dem Winkells o. 8. v. stora arbeten. Den svenske jägaren har bittills på mångfaldiga håll, än i Jägarförbundets (gamla) Tidskrift, som numera icke fås annorlunda än på antiqvarisk väg och till ett pris öfverstigande det ursprungliga boklådspriset, än i hr Swederi och v. Greiffs äfvenledes rätt sällsynta arbeten, än i smärre svenska, ofta med svårighet anskaffade mooografier, än i utländska verk sökt de upplysningar och anvisningar, hon behöfde, och äfventyrade dervid att få åtskilliga förlegade saker till lifs eller att hos främmande författare för en bråkdel af i vårt land tillämpliga ting få genomgå massor, som för en svensk jägare ha föga mer än historiskt intresse — såsom t. ex. i de tyska, hos oss rätt mycket spridda jagthandböckerna, de tröttsamt utförliga beskrifningarne om hjortoch vildsvinsjagt, under det att hvad man der läser om de för 089 vigtiga jagterna på björn, på varg, lo o. s. V., vanligtvis är knapphändigt, ofta rentaf löjligt. Så läser man bland annat i aus dem Winkells stora, af den berömde Tschudi nyligen ö!verarbetade bok, fjerde upplegan, att lon — jagar i träden efter ekorrar! — Jägarförbundets (nya) Tidskrift innehåller gäng på gång goda beskrifningar på jagtmetoder; men måste såsom tidskrift afse att meddela det nya, icke att undervisa i det gamla. En handbok, der gamla, bepröfvade erfarenheter funnos samlade och ordnade, utan att gavala oriktigheter der fått inträde, och der våra dagars fordringar tillfredsställdes utan svaghet för ogrundade nyheter, var hvad vi behöfde, och hr Hahrs bok tillfredsställer detta behof. Den utgör ännu ett prof på den berömvärda författarverksamhet, som lärarne vid skogsinstitutet på sednaste tid utvecklat. Landtbon har ej, som stadens folk, den fördelen att kunna i en boklåda på förhand enombläddra de böcker, han anser sig böra rskaffa sig, utan mäste ofta köpa dem efter endast den ledning, titlarne gifva. Då nu ifrågavarande arbete till stor del just ibland landtboer har sin publik, lemna vi här en närmere redogörelse för uppställningen och innehållet i detsamma, hvilken till en del må ersätta en dylik bläddring uti-en-boklåda, Om bokens angenäma yttre, dess eleganta planscher m. m. kunna vi deremot icke gifva någon föreställning medelst en dylik referering, utan får läsaren i detta fall tro oss på våra ord. Arbetet innehåller, utom en längre, hufvudsakligast historisk inledning, fyra större afdelningar: Om jagt och fångst, Om vildafvel, Om jagtvård och Om jagtbytets behandling. Den första af dessa afdeluingar är den mest omfattande och delas af författaren i följande underafdelningar: Om de för jagtens utöfning behöfliga tamdjur samt om deras skötsel, dressyr och användning; Om de för jagten behöfliga vapnen; Om fångapparater och jagttyg ; Om skjutkojor och skjutskärmar; Om de för hvart och ett af de jagtbara djuren brukliga iagtoch fängstmetoderna. Den sist nämnda underafdelcingen är, som lätt inses, den längsta, och upptager nära hälften at bo ken. Registret till afdelvingen börjar med Björn och slutar med Stare, och metlan dessa två artiklar inrymmes hela den svepska jagten. Ett iar bihang afsluta arbetet. Det är öfverallt illustreradt med träsnitt och prydes af åtia planscher, alla al utmärkt förtjenst. Det tjenar till intet att sticka under stolen med hvad hele verlden vet: att den för vår tid egpa företeelse: af litteraturen i industriens sold, som med skäl gifver anledning till flera allvarsamma farhågor, äfven hos oss antagit ganska stora proportioner, eller att bokmakeriet i vårt land blomsirar lika frodigt, som trots vågonstädes. Man behöfver emellertid icke vara särdeles boksynt eller enkom sakkunnig, för att snart ärskilja mellan den beställda, ur tio andra höcker, sjelf den elfte, kompilerade, endast arkvis värderade, ofta på förhand, innan hon ännu kommit ur bläckhornet, betalade boken, och det arbete, hvari en fackman, ärligt och med aktning för både sina läsare och sin sak, nedlagt det bästa han hade att erbjuda. Vi kunna icke bättre i allmänhet karakterisera br Hahrs bok än gevom att säga, att den tillhör den sednare arten af litteratur, den icke tillverkade, den icke för arvodets skull framtrugade, den ärliga. Författaren gifver alltid besked. för sig, utan att hymla med något. Att han lyckats bättre med gomligt än med annat, mera med det omedelbart till jagten hörande än t. ex. med det veterinära, att uttrycket den ena gången faller sig lättare än den andra, att här kan göras en anmärkning eller ett tillägg, der gifvas en rättelse 0. 8. v. — allt detia skall icke förtaga den tillfredsställelse, hvarmed hvarje jagtens vän i värt land kommer att mottaga boken. Författaren har gäkerligen icke med den sagt sitt sista ord. I stället för det Waidmannsheil! hvarmed de tyska jägarne helsa, uttala vi bärmed vår förboppning, vi ville nästan säga: våra anspråk, att framgent erhålla ännu mer af ett författarskap, som börjat på ett så vackert sätt. Småbitar på vers och prosa af Lea. Fjerde samlingen. Stockholm 1866. Lea? tillhör avtalet af våra produktiva författare och är på samma gång hvad förläggarne kalla omtyckt. Skälen härtill. äro ej svåra att finna: hon skrifver ledigt, be. hagligt och gladi, skämtar gerna och ej sällan qvickt, och skildrar den verklighet, söm den stora allmänheten har så lätt att igenkänuva, derför att den alla dagar ligger för ögonen. Författarskapet är för henne t angenämt tidsfördrif, och hvad hon nedskrifver blir detsamma för hennes läsare, Dertill kommer, att hon skrifver ärligt, det vill säga, utan allt koketteri, utan anspråk på alt vara något mer än bon är. Flärdäcshat ach enkelhet atoöära ntmärkanda drag