Aftonbladet – 26 januari 1867, sida 2

— Skogsföröt läses härom följande: Något för fosterlandsvännen mera nedslående än den hejdlösa skogsförödelse, som pågår i länets skogsbygder, kan man knappt föreställa sig; ty icke nog med att skogen totalt raseras, utan sedan de härjade fälten blifvit svedjade, bryr man sig icke om att plantera ny skog, och stora sträckor förvandlas derigenom till ordentliga ödemarker. En af flera personer undertecknad uppsats, med uppgift att de s.k. Kullaskogarne under Rå: belöf, kända för sitt ypperliga timmer, nedhuggas efter så stor måttstock, att de om några få år måste blifva fullkomligt raserade, föreligger oss, då detta nedskrifves, och om, såsom vi förmoda, förhållandet är sådant, som i nämnda uppsats uppgifves, kan det ur det allmänna intressets synpunkt icke nog beklagas. I Glimåkra socken är en skog på nära 1000 tunnland snart nog totalt nedhuggen, och när detta skett, lärer man äfven der ämna bränna och svedja det förödda fältet. Den, som reser genom södra Småland och norra Skåne och ser de ofantliga ljunghedar, som der öfver allt förefinnas, och dertill har sig bekant, huru lättsinnet, penningbegäret och det ekonomiska obeståndet arbeta på attigrund förderfva våra skogar, gripes af den djupaste misstämning öfver att en af landets dyrbaraste tillgångar ödslas bort till nära nog obotlig skada för kommande generationer. Såsom ett tecken på att en och annan af våra större jordbrukare inser det förtviflade uti att på sådant sätt hushålla med skogen, må dock nämnas, att på några af de större godsen här i orten finnas ganska storartade och vackra planteringar af ungskog, hvilka vårdas och underhållas på det omsorgsfullaste och inom kort torde komma att representera icke obetydliga kapital. I Kristianstadsbladet —