gift, bortgått, under det eld ännu brann i spiseln 1 yttre arresten, anser jag Roth, genom denna oförsigtighet hafva varit vållande till spillande af menniskolif och dömer honom alltså, på grund af 14 kap. 94 ik. krigsartiklarne och 14 kap. 9 i strafflagen 1864, att till kronan böta 50 rdr rmt; men då försummelsen i fråga icke kan, enligt mitt förmenande, betraktas såsom ett omissivt brott, frikänner jag honom från Rap. strafflagen stadgade skyldighet, att till Alfs enka och minderårige son utbetala någon ersättning. Hvad fanjunkaren Frithioff angår, anser jag honom icke, i afseende på arrestlokalen, hafva annan skyldighet, än att fullgöra de förbindelser, hvilka han enligt kgl. krigskollegii skrifvelser sig åtagit, och då han icke blifvit beträdd med nå. gon underlåtenhet häruti, frikänner jag honom rån ansvar. Underlöjtnanten af Malmberg: Hvad Roth angån instämmer jag med auditören, men fäller rithioff till lika ansvar, på den grund att Roth med Frithioffs tysta medgifvande aflägsnade sig från arresten, medan eld ännu brann. Löjtnanten Strömman: då Roth var ensam vaktsolåat och således berättigad, att för kort tid aflägsna sig från arresten, kan jag icke betrakta tilldragelsen annorlunda än såsom en ren olyckshändelse, hvarföre jag frikänner både Frithioff och Roth. I detta yttrande instämde löjtn. Hallman, kapts Geijer och kapt. Schmitterlöw, den sednare med tillägg: att då målet synes mig myckettvetydigt, vill jag hellre fria än fälla. Ölverstelöjtnant v. Segebaden: Beträffande Roth, instämmer jag med auditören. Hvad Frithiof angår, anser jag honom skyldig till lika ansvar, på den grund, att han innehade nyckeln till den inre arresten och lemnade lokalen på samma gång som bevakningssoldaten. Enligt pluralitetens beslut afkunnades följande utslag: Krigsrätten har icke funnit hvarken fanjukaren Frithioff eller soldaten Roth hafva genom vårdslöshet eller försummelse varit vållande till den timade eldsvådan, och pröfvar derföre skäligt att frikänna dem båda.