skriftvexla. Rättegångsoch Polissaker. Sjelfmord. Den för sin Bomarsundsaffär så bekante förre skräddaremästaren, sedermera pantlånaren, Clas Ferdinand Berggren hade mändad. 14 dennes, inne å sitt pantlånekontor, 2 trappor upp uti huset n:r 2 vid Köpmantorget, skjutit sig i venstra sidan med en pistol, och till följd deraf efter något mer än åtta dagars förlopp eller i tisdags aflidit. Vid polisförhöret idag om saken uppgafs det, att Berggren en längre tid varit grubblande samt att han, efter genomgåendet af en vattenkur, blifvit likasom rubbad till sina sinnen. Pistolen, hvarmed han föröfvade dådet, hade icke varit skarpladdad, utan har den dödliga utgången kommit sig deraf, att lungan blifvit af den inträngande förladdningen och den starka kontusionen skadad. — Soldaten Alfs innebännande. Krigsrätt hölls den 29 Dec. rörande arresterade Alfs innebränning. Sköfde tidning för sist!l. lördag innehåller derom följande: Sedan rapport till chefs-expeditienen inkommit, att soldaten vid Vilska kompani, n:r, 1028 Alf, som på grund af k. förordningen den 29 Mars 1859 blifvit ålagd en extra-judiciel bestraffning af 6 dagars mörk arrest, ljutit döden vid en på sergeantsbostället Ljunghem Millomgården d. 17 Dec. timad eldsvåda, hvarvid den derstädes befintliga arrestlokalen nedbrunnit, så har regementschefen, efter af honom hållet förhör, befallt, att undersökning om olyckshändelsen skulle denna dag ske vid regementets krigsrätt. Då krigsrätten sammanträdde, inställde sig regementsväbeln F. G. Aurell, i egenskap af aktor, samt fanjunkaren J. A. Frithioff och soldaten n:r 1026 Roth, såsom svarande. Frithiofl uppgifver: att arrestlokalen, som befanns i vestra ändan af en flygelbyggnad, var inredd till två rum, af hvilka det yttre, eller norra, var afsedt till ljus och det inre till mörk arrest, varande spis uppförd i hörnet af yttre rummet, försedd med murning, samt en tjock jernplåt åt det inre, så att båda rummen kunde af densamma uppvärmas; att Alf, som blef intagen i arresten den 12 December, klockan 8 förmiddagen, och skulle utgått morgonen efter branden, under arresttiden uppfört sig lugnt och stilla, äfvensom bevakningssoldaten; att Frithioff den 17, kl. 8 på aftonen, besökte arresten, åtföljd af 2 sina barn, bvilka medförde mat och friskt yatten åt Alf samt bud till Roth, att han skulle gå upp i våningshuset för att äta. Då Frithioff gick igenom yttre rummet, hade han observerat att 3 eller 4 till hälften kolnade bränder lågo i spiseln, hvarföre han tillsade Roth att väl se efter elden innan han bortgick, hvilket Roth gjorde och införde de qvarliggande bränderna i det inre af spiseln, hvarefter äfven Roth aflägsnade sig. Omkring en half timme derefhade Roth knackat på Frithioffs fönster och med hemsk röst ropat fanjunkare, då Frithioff ge nast sprang ut, medhafvande nyckeln till den mörka arresten; att yttre rummet redan stod i full låga vid Frithioffs ankomst, men att han skickade efter en yxa och inkastade snö i lågorna, hvarigenom det lyckades honom att qväfva elden så mycket, att då Magnus Andersson i Värmagården anlände, denne kunde springa fram och hugga i dörren till inre rummet, dock utan att lyckas i sitt försök att spränga den. På framställd fråga svarade Frithioff, att elden bestämdt började i yttre rummet. Efter någon tids förlopp ankom från frih. R. von Essens egendom, Ljunghem herregärden, spruta med arbetare, hvarefter släckningsatbetet fortgick till omkring klockan 10, då, sedan väggarne blifvit med brandhakar nedrifna, Alfs lik befanns liggande vid sydvestra hörnet af inre arresten, nå 4 brändt å benen, men för öfrigt af eld oskaadt. Härefter förekallades soldaten Anders Roth, som uppgifver, att han är född den 22 Dec. 1833 i Larfs socken, antagen till rekryt vid Saaraborgs regemente den 12 Jan, 1854 för roten a:r 1026 vid Vilska kompani i Vestergården Faleberg, samt icke någon gång förut för tjenstefel straffad. Roth erkänner, att han genom afdelnings-underofficern, sergeanten Skön, erhållit kompaniorder, att vara bevakningssoldat under den tid Alf undergick det ådömda arreststraffet, samt att han har kännedom om de skyldigheter, hvilka honom såsom sådan ålegat. Han åtföljde Alf hit den 12, då arresten började på morgonen; och hade de, som aldrig varit ovänligt sin. nade mot hvarandra, under vägen samtalat derom, att då order om arre tstraffets undergående kom dem så sent tillhanda, att de endast hade några timmar på sig, för att begifva sig af, voro de dock glade, att de kunde hoppas att efter några dagar få återvända: och borde de nu betänka, att befallning kunde komma ifrån en högre Herre, då de kanske icke ens fingo någon betänketid, hvarföre detta vore en anledning för dem att alltid hålla sig beredda. Då tal uppstått emellan dem, att eld möjligen kunde komma lös i arresten, hade Alf sagt, att om så olyckligt skulle ske, ämnade han spränga upp dörren och på så sätt rädda sig. Sedan hade Alf under arresttiden uppfört sig stilla, och då Roth den 17 i månaden på aftonen blef af fanjnnkaren tillsagd att akta elden, innan han uppgick, så hade han fört 3 eller Å till hälften kolnade bränder upp i spiseln och derefter följt fanjunkaren, men det brann i spiseln, då han aflägsnade sig. Då han efter måltiden återkommit, efter omkr. 15 minuters frånvarohade han funnit yttre rummet fullt af rök, trampat ut elden på golfvet, utkastat täcket samt sprungit till fanjunkarens fönster och ropat honom ut, derefter återvändt till afresten, sparkat åtskilliga gånger på dörren, men, då det icke lyckades honom att öppna den, räddat de i yttre rummet varande kläder. Alfs, till den uttjenta munderingen hörande rock, byxor och halsduk gingo vid eldsvådan förlora le. Roth upplyser, att Alf efterlemnat enka samt en omkring 10 veckor gammal son, hvilka, efter hans förmenande, hittills befunnits i temlisen goda omständigheter, emedan Alf på sitt orp kunnat föda 2 kor, samt haft omkr. 25 t:r äd om året. De som vittnen åberopade personerna, frih. R. on Essen, Magnus Andersson i Wärmagården Ljungbem, Johannes Petters-on Holm på Ljungrems sandtag, drängen Johannes Grann och pisan Mathilda Ring, fingo, sedan annat jäf icke örefunnits, än att de båda sednare voro i tjenst 08 Frithioff, aflägga den vanliga sanningseden, im hvars vigt de erinrades, hvarefter de, sedan fohannes Grann och Mathilda Ring blifvit tillagda, att deras vittnesmål icke fick innefatta wvad i någon mån kunde angå Frithioff, hvar ör sig hörde, berättade: . Frih. von Essen: att han, åtföljd af något jenstefolk samt. spruta, infunnit sig vid branden, ch då huset blifvit nedrefvet, fanns Alf död, iggande under sitt sängställe, men icke betydligt ränd, hvarföre han troligen omkommit genom väfning. Magnus Andersson: att vittnet såg elden och egaf sig till bostället, då han varseblef, huru