Aftonbladet – 25 januari 1867, sida 3

ere (Insändt.) Yiterligare om maturitets-examen. Under signaturen —nb— har en insändare i Aftonbladet n:r 8 ånyo tagit till orda om ofvanskrifna ämne och funnit för godt att gifva sin utgjutelse form af ett sändebref, stäldt till undertecknad, som besvarat hans förra uppsåts. Ännn några ord om samma materia torde vara påkallade. Brefskrifvaren medgifver, att han gått alltför långt, då han antagit, att hans åsigter Hyllas ut alla, som med någon uppmärksamhet följt vederbörandes åtgärder med afseende på maturitetsexamen. Ja, han förklarar det för ett orimligt antagande, att han skulle vara nog förmäten att vilja påstå, att alla? denna gång gäller lika med alla utan undantag och korrigerar, derföre sitt uttryck till ?de fleste. Detta är visserligen beskedligt, men männe icke ytterligare jemknin; skulle kunna medgifvas, så att de fleste? nedfinge till en och annan?? Dermed torde man omma sanningen närmare, åtminstone i frågan om ämnena för de skriftliga uppsatserna. Ty derom torde Dbrefskrifvaren genom att söka underrättelser från de särskilda läroverken kunna öfvertygas, att lärarne allt mer och mer blifva ense derom, att ämnen för de skriftliga uppsatserna i skolan, från det lägre till det högre stadiet, böra väljas inom lärjungarnes studiikrets, således alldeles icke vara ållmänna. De sednare äro för en gosse de allra svåraste, såvida uppsatsen skall blifva något annat än ord och fraser utan mening, sanning och ordning. Och detta af det lätt insedda skäl, att de allmänna ämnena referera sig hufvudsakligen till förståndsreflexionen och lefnadserfarenheten. Då dessa sistnämnda icke hos ynglingen äro att vänta i något rikare mått, så blifver -— hvad tusentals 8. Vä chrior bevittna — lärjungens framställning af dylika ömren i flesta fall ett aggregat af fraser, blottadt såväl på dugligt innehåll som på redig form. Är 1864 gåfvos bland uppgifterna följande, hvilka brefskrifvaren förmodligen räknar bland de ällmänna: ?Sjelfkännedom är den vigtigaste kunskap? och ?hvilket är det mäktigaste vapen: Svärdet, tungan eller pennan? Vid det läroverk, hvarmed jag är mest bekant, skref ingen enda af examinanderna öfver något af dessa ämnen. Hvarföre? Ty lärarne hade tillhållit dem att i sina föregående uppsatser inlägga ett väl fattadt och ordnadt innehåll och icke komma med — Jåt vara vackra och klingande — ord och satser, om hvilkas sanning och vigt en ynglings förståndsutveckling och erfarenhet har föga eller intet vittnesbörd att aflägga. Jag har här varit utförlig, ty på herrar lärares uppfattning af denna fråga beror till stor del hela undervisningen i svenska språket vid våraskolor: De skriftliga öfningarne äro alldeles förfelade, om de lösryckas ifrån de studier; med hvilka lärjungarne äro sysselsatta, och vänja ynglingarne vid att prata ins Blaue hinein. Anmärkningen, att ämnena äro för svåra, vore fullt befogad, om alla för en examen gifna vore af svårare art. Men ins. erkänner ju sjelf det vara lika sannt, som rätt, att både lättare och svårare ämnen gifvas på en gång, så att den skicklige och den svage må få tillfälle ait visa, hvad han kan åstadkomma. Så mycken sjelf: kännedom bör väl hvarje examinerad ega, att han då ej väljer ett ämne, hvars behandling han i ingen mån är vuxen. At För att opartiskt visa proportionen såväl mellan de historiska och åe icke historiska, som mellan de lättare och svårare ämnena torde det vara bäst att sätta dem, som med intresse följa vår skärmytsling, i tillfälle att sjelfve döma, helst då ins. påstår mina citater vara af noll och intet värde, af det besynnerliga skäl, att de blifvit lösryckta ur särskilda examina. Här medlelas alltså ifrågavarande uppgifter, nemligen för vårterminerna, ty till dem för höstterminerra har jag icke fullständig tillgång. 1. Att utveckla skälen, hvarföre man tillägger konung Gustaf II Adolfs regering betydelsen af ett afgörande tidskifte i Sverges historia. 2. Framställning af Perikles förtjenster om Athen. 3. Jemförelse mellan Alexander den store och Julius Caesar. 4. Sjelfkännedom är den vigtigaste kunskap. 5. Hvilket är det mäktigaste vapen: svärdet; tungan eller pennan? 6. Hvari består skilnaden mellan den Lutherska och den romersk-katolska kyrkans lära om rättfärdiggörelsen? 5. 1. Karakteristik af apostelen Paulus. 2. Perser-krigens närmaste följder för Athen. 3. Hvilka fördelar och olägenheter har Sverge haft utäf besittningen af Finland? 4. Den olika skäldearten hos Virgilius och hos Homerus. 5. Förtjenar konung Ludvig XIV i Frankrike namnet af en stor regent? 6. Grunddragen af Afrikas naturliga beskafenhet. 1866. 1. Grunddragen af Lykurgs lagstiftning och lenna lagstiftnings inverkan på Spartas folk och stat. 2. Kort öfversigt af IEneidens fem första böckers innehåll. 3. Öfversigt af Roms inre och yttre politiska ställning vid de puniska krigens slut. . Är studiet af den fysiska geografien minIre nödvändigt än af den politiska? 5. Hvarigenom har kejsar Carl den Store giort sig förtjent af att anses såsom en stor regent? 6. Djusets inverkan på växterna. 7. Hvilka äro de betänkligaste misstagen i den katolska kyrkoläran? 8. Allmän framställning af själens estetiska verksamhet. 9. Hvilka äro de förnämsta källorna till enselska folkets rikedom och makt? 10. Jemförelse mellan de svenske konungarne Carl X och Carl XI. Brefskrifvaren har kanske godheten att sjelf komplettera samlingen genom att meddela de imnen, som gifvits höstterminerna. Att såväl vid nu brukliga form af afgångsexa men som vid vår hela skollagstiftning låda brister, nekar väl ingen. Men då brefskrifvaren beviftar att en säker grund till någon byggnad kan läggas med vårt nuvarande skolsystem? och önskar, att riksdagen måtte taga skolfrågotna i öfvervägande, 8å vill jag deremot ställa en annan önskan, nemligen den att icke hvem som helst må anse sig vara kallad till reformator af Pskolsystemet, och att den nuvarande organisalioaen måtte under någon tid få vara i fred för experimenter. Ännu har ju ingen olyeka skett,