Aftonbladet – 25 januari 1867, sida 2

De äro så vana vid den allmänna likgiltigheten, att de nästan alltid förutsätta ett dåligt, intresse, ett föraktligt motiv hos hvar och en som visar dem medlidande. Den stackars qvinnan, som nyss erinrat sig nattens händelser, hade också goda skäl att. misstro dessa båda män, hvilka nyss återkallat henne till lifvet. Hon betänkte icke att det skulle varit mycket lättare för dem att låta henne dö eller att begagna sig af hennes vanmakt för verkställa de planer som hon tilltrodde lem. Doktor Martel hade också mycket besvär att åter ingifva henne förtroende för dem, Genom sina förnuftsskäl, sina omsorger och sin vänlighet lyckades han emellertid småningom göra henne begripligt att den man, hvars närvaro en timma tidigare varit nära att bli så olyeksbringande för henne, och som visat sig för henne lik en ond ande, utsänd till bennes förderf, i verkligheten var hennes och hennes. barns räddare. Ögonblicket är ännu icke kommet för förklaringar?, tillade den sednare, ?ni är ännu icke nog stark att höra mig med lugn. Det må vara nog för er att veta, stackars barn, alt ingen iniresserar sig mera för er än jag.? ?Det är savnt?, inföll. doktorn, till svar på den frågande blick, somden okände riktat på honom. M Redan sedan flere månader tillbaka har jag sjelf osedd följt er; steg för steg; jag känner ert lif af arbete, strid: och elände. Jag måste förefallit er obeveklig och grym; mitt uppförende och mina handlingar vittna emot mig. Men jag har hendlatså som jag borde handla, Det var en befallande pligt som nödgade mig att behandla er såsom jag gjort. Jag tvingades dertill genom en ed.