skapade som vi och underkastade samma naturlagar; att de således efter genomgången barnsäng ha samma behof som andra af tid att ät.rviana krafter och att deras oskyldiga barn äro de mest värnlösa varelser på jorden. Jag har föreställt mig att om dessa vinnor likaväl som andra kunde få någon tid, åtminstone 8 dagar sedan de blifvit från barnbördshusen utskrifna, att återvinna sina krafter, innan de återgingo till sina vanliga sysselsättningar och om de under denna tid vore i tillfälle att njuta nägon kraftigare och mera närande föda än de kunna förskaffa sig, samt erhålla ved och hvad öfrigt kan vara nödvändigt under det svaghetstillstånd som åt följer konvalescensen; så skulle många sjukdomar kunna förekommas, många lidanden förmildras och mångens död förhindras. Jag talar här blott om det välgörande ioflytandåt häraf i fysiskt hänseende och förbigår helt och hållet den moraliska inverkan af ett varmt och menniskovänligt deltagande som här mer än någonsin borde kunna visa sina välgörande följder. För att vinna detta mål har jag tänkt mig, att från barnbördsinrättningarne skulle afsändas till skyddsföreningens byrå rapporter om de qvinnor, hvilka utskrifvas, med uppgift på deras namn, bostäder, helsotillstånd och i hvad mån de hafva behofaf längre eller kortare konvalescenstid. Efter erhållande af dessa rapporter skulle några dertill utsedda qvinliga ledamöter af skyddsföreningen besöka dem i deras hem, skaffa dem tjenlig mat och föröfrigt söka afbjelpa de mest trängande behofven samt, der det sig göra lät, och de funnvo qvinnorna alltför svaga, för att vårda sig och sina barn, anskaffa någon, som under den närmaste tiden bjelpte och biträdde dem åtminstone vid värden af barnen. Så snart qvinnan hunnit så återhemta sig att inga följder vidare vore att af barnsängen befara, kunde all hjelp och tillsyn upphöra. Detta är ju icke så mycket begärdt. Några stora uppoffringar fordras ju icke heller, blott liten möda och mycken menniskokärlek. Följderna skulle leremot, enligt min öfvertygelse, blifva oberäkneliga. — Aftorkade tärar, lindradt elände, minskad sjuklighet, räddade men niskolif, se der, hvad jag tror mig Kunna ofva såsom ersättning, för det menniskovänliga arbetet. Jag har, under samtal med fruntimmer, illhörande skyddsföreningen, flerfaldiga gånger framställt denna min åsigt om ett värdigt mål för deras verksamhet, men hitills rönt föga uppmärksamhet. Måtte jag au blifva lyckligare då jag offentligen framägger den och måtte jag icke förg fves ha vädjat till den menniskokärlek, som i så ög grad utmärker vår hufvudstad. Jag skulle skatta mig mer än lycklig, om jag värigenom kunde förskaff. någoa lindring ät de arma varelser, som äro anförtrodda it min vård, och jag skulle vara tacksam, om jag härigenom såge mig befriad ifrån den rymma nödvändigheten att så ofta ifrån lenna min vård utsända dem till ett oundrikligt elände. Om mitt förslag vinner bifall och anses örtjent af att komma till öfverläggning, så kall.det vara mig ett sannt nöje att lemna la de upplysningar i detta ämne, som unna anses mnödiza för verkställigheten leraf. F. 4. Cederschjöld.