Aftonbladet – 23 januari 1867, sida 3

MvUavA UTE eten bokat hd JUULDETIA TVIVUUL II Kv ljust, som synts en tid och sedan försvun(nit, var Hastings fyr. Kapten L. af H. anser numera att det varit från staden Rye. Detta sken var hvitt, men kort efter strandningen observerades et: ögonblick eit rödt sken, som sannolikt var Dungeness fyr. — Båtarne ulsattes om styrbord, som för tillfället var lä, och der de först lågo mycket l väl. I dem voro icke beordrade andra än det till dem delia manskapet. Emellertid nödgade fertygets våldsamma rörelser chefen att låta kapa fockmasten, och sedan den gått öfver bord, minskades visserligen farrygets rörelser, men det ändrade sitt läge och svängde så att sjön kom rätt akter ifrå , hvarigenom det blef svårt att hålla båtarne fast. Order gafs om förstärkning af båtarnes förtöjningar, och förstärkning gjordes också medelst ändar. Äfven gaf cheten order att upptaga en kabel; hr L. af H. såg dock ingen sådan. Strax derefter såg khan slupen slitas loss, men såg ej barkassen (som kanske då redan var borta). Hr L. af H. anser att de ej blifvit lösgjorda med flit, utan slitits loss af sjön. Order voro gilna åt löjtnant Puke, som hade uppsigt öfver båtarne, att iogen fick gå ned i dem, u:om de som skulle hålla fast. Kapten L. af H. förklarar att det var omöjligt att hjelpa båtarne, 1y sjö och flod drefvo dem genast mot land. Från första stund fartyget stötte på sköts skott och visades blänkfyrar. Maskinisten rapporterade ordentligt tid efter annan huru vattnet steg och slutligen nådde askugnarne, samt att pannorna voro rörda ur sitt läge. Raketkastningen från land började innan fockmasten föll, och således äfven innan båtarne lösrycktes, och äfven syntes lanternorna till en lifbåt, som dock icke kunde komma fram. Fartyget dref under tiden oupphörligt och kastades slutligen på en kabellängds afstånd från stranden. Raketlinan var ombord innan 1:a ankaret fälldes. Raketen förde linan om bord först 34 timme efter båtarnes lösryc kande. Sedan räddningsstolen blifvit i ord ning, börjades räddningsarbetet. Först skickades konstapeln Jansson i Jand, derefter några af manskapet, och så löjtnant Nordenskjöld, som skulle i land kommunicera sig med folket. Under räddningsarbetet gjorde hr L. af H. två särskilda gånger rond under däck; efter sista ronden var biott han sjelf, chefer och lotsen qvar cmbord, hvarefter hr L. af H. for i land, ge-) den chefen, och sist iotsen emellan 11 ochi 12 på natten. Genast dagen efter börjades berguingen af proviant, folkets effekter, samt inventarier; alla bergningsdagarne fortfor blåsten från samma häll, jemte uppsjö. Manskapet var inqvarteradi i närbelägna bus å landet och blef mycket väl bemött. Särskildt omnämnes mr Haigs, den man sora skötte raketapperaten, för sin oförtröttade välvilja mot de skeppshbrutne. — Hr L. af H. nämnde ätven, att hen ef chefen hört, det ännu ett af de drunknades lik, utom de 4 som begrofvos å Lydds kyrkogård, blifvit sedermera funnet, men som var oigenkännligt. — På fredagen marscherades till Rye, och der dröjdes till söndag morgon, då återfärden togs öfver London. De skeppsbrutne marscherade, direkt från Londons bangård, ombord på ångaren Carl XV, som en halftimma sednvare algick till Göteborg. — I Jönköping lemnades 2:ne bätsmän, hvilka insjuknat. Löjtnant Beckström berättade, att han mattog vakten kl. 4 på måndagens e. m. och var hela tiden på kommandobryggan. Innan ännu skenet syntes frågade löjtnant B. lotsen om han önskade lodning, men denne svarade då, att det icke behöfdes, men att om man ej fick sigte på Dungeness fyr inom en timma, så borde lodning ske, Nä: got vidare tal om lodning förekom ej. Skenet började synas straxt efter kl. 5, och löjtnant B. oh lotsen samtalade härom. Skenet syntes något förligare än tvärs om babord, och var mycket svagt, liksom en reflektion. Kort förrän skenet syntes hade kursen, på lotsens begäran, blisvit ändrad ifrån NO. t. N. till NO. på kompassen, men straxt efter det skenet varsnades lit lotsen ändra den till N. på kompassen, hvil ken kurs begagnades 6 minuier. Skenet varskoddes, så fort det syntes, genast till chefen, och det var, medan budet var nere hos honom, som kursen ställdes på N. Chefen, hos hvilken förnt äfven den forsta kursförändringen (till NO.) blifvit anmäld, kom upp och frågade nu lotsen angående kursen. B. fick då order af chefen att läte refva toppseglet. Efter de förutnämnda 6 minuterna och innan skenet upphörde att synas ändrades återigen kursen till NO. på kompassen, såsom löjtnant B. trodde, till följd af samtalet mellan chefen och lotsen, hvilken sednare ej mer. trodde ait ljuset, som straxt efter försvann, var en fyr, utan ansåg det vara ljus i land i staden Hastin 8. (Kommendörkapten Kafle upplyste vid denna punkt i vittnesmålet, att Jotsen sagt till honom, vid fråga om skenet: Jag vet inte hvad det är?; 1 j!nant Beeckström påminde sig äfven att lotsen sagt till löjtnanten kort förut: ?Vi mäste se hvad det är.?) Sedan kursen sista gången blifvit ändrad hade chefen gått ned. !a4 timma derefter stöttel fartyget, men i detia ögonblick befanns chefen åter på däck. — Slutligen förkla rade löjtnant B. att han, när hon mottog vakten, reglementsenligt pröfvade att be sticket å sjökortet var riktigt. — Gaf lotsen samma vitsord, som kapten Lind a! Hageby gifvit. Flaggstyrman Gadelius var ansvarsslyrmanr. Han upplyste att deviationstabell uppgjoris i Carlskrona före afresan och att densamma begagnats till Göteborg, och befanns der riktig. Deviation togs i Göteborg, men det ver för den der intagna :ernångslupens skull, hvilken inverkade så betydligt på kompassen, att deviation var 20 grader. I Denna deviation begagnades på resan till Havre, men kunde naturligtvis ej begegnas sedan. Man ämnade att efter afresan från Havre samma dag uttaga en ny devietion, men kunde det ej i anseene till att sjön gick för hög, utan man måste begacna dan i Carlskrana unnoinarda tahallon