Aftonbladet – 23 januari 1867, sida 2

I Visa den persona, som lemnat det hä brefvet, till den kammare ni bör ha ställt: Tordning.4 Gröna kammaren !s SAr den i ordning 24 Ja, min herre. Jag har sjelf vakat der. öfver. Ni vet, det blir alltid bäst då husebondens ö3a... Den okände såg Gxossel rakt i ansigtet och på ett sådant sätt at: pratmakaren rodnade, slog ned ögonen, stammade och slut. ligen blef så förvirrad att han icke kunde fullborda sin så illa började mening. . Den okände öppnade sin plånbok och tog fram ett besynnerligt efhugget kort. Ni skall betjeus denne person liksim det vore jag sjelf?, sade han. Godt, min herre? Har någon sett honom gå in hos er?? Nej, min herre.? . DNi skall lemna honom detta kort och säga så här — kom väl ihåg mina ord: Sju, månbröder, två. Har pi förstått mig? Fulikomligt?, svarade Grossel, som icke begrep ett ord. Ingen får tala vid denna person. Ni skall sjelf passa upp på honom och följa honom då han går.? Det skall ske, min herre, men ...? Hvad ?7 tVågar jag göra n enkel anmärkning ?7 yttrade ödmjukt Grossel, som icke visste om han skulle tiga eller tala. Säg ut.? Om jag ensam skall betjera ifrågavaroende person — ty hvems tystlåtenhet och uppmärksamhet skulle jag kunna lita på, om icke på min egen? — huru skall jag då kunna på samma gång?... Ni behöfver icke återkomma hit på en halftimma?, afbröt dex obekante.