Aftonbladet – 22 januari 1867, sida 2

riksdag lör namnda ar beviljade anslag till värden och underhållet af nationalmuseibyggnaden och der förvarade konstsamlingar. — Gratifikation. Uppå ansökning af or gelnisten P. Paulsson, att han, som af trycket utgifvit ?Historik öfver foelkundervisningen i Sverge från äldsta till närvarande tid, måtte af allmänna medel erhålla någon ersättning för det besvär och de kostnader han å nämnda arbete användt, har K. M:t tilldelat Paulsson, såsom uppmuntran för hans ådagalagda möda och nit om folkundervisningen, en gratifikation af 300 rår att utgå af besparingarne å anslagen för folkundervisningens befrämjande. — ÅAvpoteksprivilegium. Kongl. Maj:t har låtit utfärda öppet bref om privilegium å pocket i Sigtuna för apotekaren C. H, Strömerg. — til — Konungen har i dag på förmiddagen hållit statsråd. — Stockholms skarpskytteförening. Löjtnant Kleen håller gta RE kl 7 öm i Storkyrkoförsamlingens skolhus (Skärgårdsgatan n:r 6) ett föredrag i tillfällig befästningskonst, till hvars afhörande föreningens samtliga befäl och medlemmar äro inbjudna. N ——t— — Dramatiska teatern bjöd i går på en nyhet af det riktigt uppsluppna slaget, Fruarna Montanbreche, kowedi.item akter af Clairville och Victor Bernard, den förre välbekant den sednare deremot okänd för svenska allmänheten. Såsom man kunde vänta af det förra namnet, var stycket insenting mindre än komedi, utan en fars, laddad med tokroliga misstag och förveckingar. Den delar dock med alla längre sådana det ödet, att mot slutet något trötta äskådarne, och dess handling är för ingen del rimligare eller bättre motiverad än nåson liten enaktsrolighets. Det torde efter det nu anförda anses ursäktligt,-om vi ej egna stycket någon egentlig granskning. Dess värde ligger, som sagdt, i de enskilda situationernas komik, och denna framhålles förträffligt af de spelande, som med lif och lust låta stycket rulla undan med den för åskådarens öfverraskande nödvändiga farten. Rollerna lämpa sig också särdeles väl för de förmågor, hvaröfver denna scen förfogar: hr Hedin är en lika rolig Fougeron, kom hr K. Almlöf en underhållande Tartinois, hr Hartman en löjlig Madinier och hr Jolin en tvärsäker Joseph. Styckets något allvarligare karakterer, kapten Montanbröche och hans fru, ha äfven funnit goda framställare i hr Lagerqvist och fröken Sandberg. Till förpjes gafs den liila täcka och ina proverben fn hustrus bästa politik, hvilsen, så framställd som i går af hr och fru Kinmanson samt fru Almlöf, säkert i månsas tycke utgjorde aftonens glanspunkt. För öfrigt befann sig den alldeles fullsatta salongen hela aftonen vid det bästa lynne och inkallade under det sednare styckets opp hrr Hartman och Almlöf, — Konserter. Den andliga konsert, som sistlidne lördags afton gafs i Jakobs kyrka, var af ganska rikhaltigt musikaliskt värde och hade lockat ett synnerligen talrikt anäl åhöråre. Konsertens begge afdelningar nleddes med hvar sin orgelkomposition, den förra, en fantavi af Hesse, fik på skiftande uttrycksformer, den sednare, ett adagio af Mozart, strålande med hela glansen af denne store mästares underbara klarhet, begge utörda med det solida: och avslående förelrag, som gjort professor G. Mankells or: zelspel till en kär bekantskap för hvarje musikvän i hufvudstaden. Fru Michaöli, vars prestationer i den kyrkliga genren måvända äro hennes mest lysande triumfer, stämde, genom sitt återgifvande af en herrig sång ur Hendels 4Iallegro, il pensie:080 ed il moderato?, åhörarne till andaktsull pjutning. Lika konstnärligt fulländadt rar utförandet af Mendelssohns ?Lofsång?; och af en bland våra mera framstående muikälskare fick man höra en mildt anslånde, blott alltför kort, tenoraria af Beethven, med fin urskilning uppfattad och tolsad. För öfrigt gåfvos åtskilliga körnumner, bland hvilka Josepsons af en ren och idel stil utmärkta requiem, Geijers ?Stilla, ) stillat och Otto Lindblads ?Stridsbön? i ikaste mått intresserade. Mot det arran;emang af Beethovens Tonernas vågor?, om under aftonen ånyo förekom, hafva vi edan mer än en gång yttrat våra anmärkingar. Såsom musikaliskt experiment syes det oss föga lyckligt, dels emedan det naebär ett missförstående af tondiktens anlemening, dels emedan det ytterligt antränger den röst, som här måste utföra ett rkesterinstruments funktioner. Med större illfredsställelse skulle vi helsa ett sångqvarettens närmande till symfonisatsen i så nätto att den sednares hastigare tempo till n viss grad tillämpades på den förra; men nvändes det ifrågavarande arrangemanget, ör det i alla händelser endast bilda ett inermezzo, efter hvars slut den fösta reprien återtages, för att harmoniskt afrunda lenna herrliga tondikt, och åt densamma be-) ara det djupt gripande intryck: som den) jess säkrare verkar ju mera enkelt den återsifves. Söndagens konsert i La Crow salong ineddes med ett särdeles vackert qvartettanon af Costa, hvaraf fru Michaäli, fröken sublin samt hrr Labatt och Behrens, dels 4 enom den vårdade ensemblen, dels genom e särskilda stämmornas styrka och behag, jorde en verklig triumf för välljudet. AcOompaznerad af konsertgifvarionan återgaf ru Stenhammar med mycken iörtjenst denna omans ur Rossinis Othello, som den franka kritiken med ständiga lofqväden höjer Il skyarne. Oss tyckes den melodiskt ingande , men knappast betecknande för, ingt mindre jemngod med situationen. Fru lichaöli vann stormande bifall för sitt föedrag af tvenne visor af J. Jacobsson, och r Sauvlet kom auditoriet att häpna genom e mirakler, han framtrollade ur ett flöjtrrangemang af Remusat. Skada blott att ompositionerna för detta instrument, ehuru irträffliga skicklighetsattester, så sällan ega ågot rent musikaliskt värde! Hr Hagemeiter gaf i utförandet af Josephsons violinlo ett nytt prof på sin präktiga toa och edan vunna soliditet i föredraget. Ettsynerligen mäktizt och angenämt intryck giorde j i j för ot, kun kärt kt ch BR SN JR rt