Aftonbladet – 21 januari 1867, sida 2

satt en, medelålders man, med bred panna, genomträngande blick, och sträng min. I hans knapphål.syntes hederslegionens officerstecken. Han höll i handen ett nummer af National, hvari han läste. Bullret af dörrens öppnande eller snarare luften som strömmade in genom öppningen, ty dörren gjorde intet. buller, ryckte honom från hans lektyr och reflexioner. Han kastade ifrån sig tidningen och sieg upp. Da var alltsammans; icke det minsta tecken till öfverraskning visade sig på hans ansigte, icke en rörelse, icke ett ord. Om denne man icke var diplomat, så borde han ha varit det. Den okände nedlade modren på soffan, lemnade barnet i armarne på den person som förut befann sig i rummet och yttrade till Grossel, gom vördnadsfull och uppmärksam stannat orörlig vid dörren: Ni skall sjelf passa oss upp; edra tjenare få icke ana att här finnas era andra gäster än doktorn och jag. Ingen skall vete det, icke en gång jag, så vida jag icke bör se eller höra något. Doktorn och jag känna till er pratsamhet och er lydnad; glöm icke den sednare och förskona oss för den förra, svarade den okände torri. Har ni verkställt mina befallningar?4 Så fort de kommo till min kännedom, min herreX, svarade Grossel och bugade sig. cBra. Bär hit hvad jag begärt:4 7 cJag sjelf?4 uJa.t . tJag flyger och kommer genast tillbak: Kreatur, brummade den okände. Skynda på och framför allt icke ett ord.:s